Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. En jämförelse - 9. Den akademiska friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskaplig kompetens skulle vara avgörande. I detta läge var det en triumf
för den omständliga men åtminstone i detta hänseende säkra
proceduren vid professorstillsättning att Wicksell blev utnämnd 1903.
Problemet om åsiktsfriheten vid tillsättningar av professurer och vad
gäller undervisning och forskning har därefter knappast varit mycket
av ett problem i Sverige. Att det finns andra allvarliga problem vid
tillsättning av professurer har jag antytt i förra kapitlet och skall vidare
utveckla i andra delen.
Vid elituniversiteten i Amerika har den akademiska friheten aldrig
varit samma problem som vid statsuniversiteten. De var icke-statliga
och stod således inte under politiskt valda styrelser. Deras styrelser,
vanligen alumner valda av alumnerna, d v s av dem som utgått med
examen under tidigare år, kände samband med sina gamla lärosäten.
Detta samband har odlats, och en lojalitet bland tidigare studenter har
blivit ett grunddrag och dessutom ett starkt stöd för deras finansiering.
De styrelser som tillsatts har i allmänhet inte ingripit vare sig i
tillsättningen av professurer eller i undervisningen.
Sambandet med tidigare studenter har under senare årtionden
börjat odlas även vid statsuniversiteten. Denna samhörighet har blivit ett
allmänt utmärkande drag i Amerika, som vi inte har något motstycke
till i Sverige. Tyskland hade, innan Hitler rev ner alla traditioner, en,
visserligen besynnerlig, motsvarighet.
En återspegling av denna samhörighetskänsla har varit en anda av
förtroende för fakulteterna, som blivit bärarna av den akademiska
friheten. Jag känner inte många försök från elituniversitetens styrelser
att kontrollera eller ens påverka professorstillsättningar eller åsikter
uttryckta i undervisningen.
Allmänt är tendensen nu att även statsuniversiteten mer och mer
försöker efterlikna elituniversiteten i detta som i andra hänseenden.
Till och med i en genomgående reaktionär delstat som Texas, vid vars
utmärkta och mycket "liberala" universitet i Austin Alva och jag
häromåret tillbragte en termin som gästprofessorer, har dess politiskt
valda styrelse hållits på mattan av fakulteterna.
Frågan kan emellertid resas om valet av Reagan som president i
Förenta Staterna kommer att betyda en omvändning i den utveckling
jag beskrivit.
Reagan valdes, som jag oavbrutet påminner om, av mindre än 27
procent av de röstberättigade. Med den makt en president har i
Amerika efter dess besynnerliga konstitution, har han ju möjligheter att ta
sig till en hel del saker, som kunde tänkas vända den utveckling till
akademisk frihet som jag skildrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
