Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kommunsammanslagningarna - 11. En reservation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vad som alltid oroat mig är suddigheten i järnvägsbyråkraternas och
politikernas lönsamhetsföreställningar, när konkurrensen gällt bil- och
lastbilstrafiken på vägarna, som ställs till förfogande gratis, samtidigt
som denna konkurrerande trafik drar stora offentliga kostnader för
vägbyggnader och vägunderhåll, för olyckor och för luftföroreningar.
Dessutom finns vad som för oss som nation är naturliga intressen att
gynna människorna i gles- och avfolkningsorter.
Jag minns hur vi på mitt första proseminarium 1927 där Erik
Lundberg och Ingvar Svennilsson var med som unga studenter med hjälp av
Alfred Marshalls Principles från slutet av förra århundradet löste det
problemet bättre än det tidvis lösts i Sverige på senare tid. Om således
intresse- och åsiktsmotsättningar ofta fört vilse vad gäller inriktningen
och driften av järnvägarna, är det dock klart, att problemen i sista hand
måste lösas centralt.
För att sammanfatta: vi har stora områden av vårt samhällsliv, där
centralisering av besluten och storskaligheten i genomförandet är
nödvändiga och önskvärda i vårt moderna Sverige. Den teknologiska
utvecklingen tenderar oavbrutet att öka dessa områden. I många fall är
sådan centralisering och storskalighet till fördel för vår frihet som
individer och för rikhaltigheten i våra mänskliga kontakter med
varandra.
Men vi bör noga hålla isär det. Storskalighet och centralisering är
varken effektivitetsskapande, kostnadsförbilligande eller till lycka för
människorna, när det gäller kommunernas storlek över en viss gräns,
universitetens studentantal eller ens skolornas elevantal, rätts- och
polisväsendets organisation, boendets utformning o s v. I det senare
hänseendet behövs framförallt större tyngd åt lokala gemenskapsanordningar.
Vad gäller alla dessa andra områden har vi fallit för frestelsen att
överföra principer från de mera rent tekniska områdena till våra
mänskliga förhållanden. Jag är inte den förste att framhålla, att
nationens nedärvda, framstående organisationsförmåga inte i högre grad
motsvaras av känslighet och förstånd i våra mera mänskliga relationer.
Den centralisering och storskalighet som vi låtit drabba oss på dessa
andra områden är ett resultat av att vi, eller rättare sagt de som styr
över oss, varit benägna att behandla samhällsproblemen ensidigt, som
om de alla varit så enkelt tekniska som postgirot och
väderlekstjänsten.
Detta har varit ett feltänkande. Det är på dessa andra områden inte
så enkelt fråga om effektivitet. Dessutom leder storskalighet och
centralisering där inte genomgående till högre effektivitet utan tvärtom.
Tänk bara på jätteuniversitetet utanför Stockholm. Och vad gäller de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
