Note: This work was first published in 1982, less than 70 years ago. Gunnar Myrdal died in 1987, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotnoter - Kapitel VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bror, Knuts Johan: "Pöjtjen taler ju väl, men int blir vi socialdemokrater, int."
När detta var sagt, var lugnet i sinnena återställt och vi kunde gå över till
kaffet, som guldlistarbetarnas kvinnfolk hade berett.
Den andra episoden måste ha inträffat någon gång under hösten 1931 eller
våren 1932. Jag var docent och hade kommit hem från två år utomlands. Jag
höll då igen ett föredrag om jordbrukspolitiken, denna gång inför
Nationalekonomiska studentföreningen, som den tiden spelade en viktig roll vid
högskolan. En annan gång hade vi haft Knut Wicksell att tala om den tekniska
utvecklingens verkan på arbetsefterfrågan.
Till mötet, som hölls i en sal i Högloftet på Skansen, hade föreningen
inbjudit bondeförbundets riksdagsmän, och de hade infunnit sig ganska
mangrant med Bramstorp i spetsen. I mitt föredrag hade jag utvecklat, hur
bönderna genom att sammansluta sig, som arbetarna hade gjort i sina
fackföreningar, skulle kunna både rationalisera handeln med jordbruksprodukter
och i överenskommelser med statsmakterna nå en rimlig prissättning på dem.
Detta var alldeles i början av de produktionskooperativa
jordbrukarorganisationernas uppbyggnad. Efter föredraget följde en livlig diskussion.
Bramstorp, som tog ordet först, talade i en halvtimme, tills han stoppades av Jones
Erik från Ovanmyra, som alltid i riksdagen och annorstädes gick omkring i
sockendräkt.
Några veckor efteråt kom till mitt rum i gamla Socialvetenskapliga institutet
en delegation från bondeförbundet, igen med Bramstorp i spetsen, för att
inbjuda mig att ställa upp som bondeförbundets riksdagsmannakandidat i
Stockholm. Där hade de inte tidigare och heller inte långt senare sökt få en
riksdagsman vald.
Jag svarade ögonblickligt avböjande och framhöll att jag var socialist. "Det
slagets socialister tycker vi bönder om", vädjade Bramstorp, men jag lät mig
inte övertalas. Som jag sa till dem: de skulle vara nöjda om det fanns
socialdemokrater, som inte stod så blinda för bondeintressena.
Våren 1932 höll jag huvudföredraget vid Lantbruksmässan om "Jordbrukets
räntabilitet". I den efterföljande diskussionen påyrkade jag ökat stöd i den kris
jordbruket hade kommit. Jordbrukarna fick då bara 8 öre litern för mjölken
tycker jag mig minnas. Jag talade om de usla lönerna för jordbruksarbetarna
men framhöll deras stora andel i produktionskostnaderna. Jag såg fram mot en
ytterligare förvärrad jordbrukskris.
4. När jag nu bläddrar igenom vår nästan ett halvt sekel gamla bok, slås jag
av dess ljust optimistiska grundton.
Medan vi mera ingående redovisade och analyserade fattigdomen och
eländet i de familjer, som svarade för en huvudpart av nationens återväxt, vilken
dock blivit för låg för befolkningens reproduktion, tvekade vi inte, att denna
utveckling skulle kunna vändas genom familjesociala reformer, vilka vi då såg
som politiskt genomförbara i vårt land.
Vi hyste ingen oro för kärnfamiljens bestånd och äktenskapet som normalt
en livsvaraktig förbindelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
