Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaniner. En rättvis värdesättning. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alstrar det omåttlig urinavsöndring och väta i buren.
Kaninen hatar fukt, och väta i buren har kostat mången
kanins liv. Under regndagar bör man därför fodra med
torrt hö, mjukfoder, säd och rotfrukter. Omväxling i
kosten tycka djuren om. De sista veckorna före slakten
böra de inte få smaka ett enda kålblad, ty det är just
kålen, som ger köttet dålig smak. Detsamma gäller om
kålroten. Naturligtvis bör man fodra med kål i stor
utsträckning, fastän den är föga närande; men sista tiden
får det på inga villkor ske. Då får man i stället öka på
givorna av havre, blandsäd eller majs och kli samt annat
kraftfoder. Kan man under denna tid ge dem några
kryddväxter, såsom selleri, persilja, timjan, mejram, mynta
eller krasse, vinner köttet i välsmak. Högst önskvärt är
också att kunna fodra dem med något enris, helst med
bären på, eller bara enbär, gärna torkade. Det ger kaninen
vildsmak. Har man tillgång till allt sådant gott jämte
kraftfoder, bör man få ett kött, som man skall känna sig
stolt att bjuda på och tacksam för att ha fått smaka.
Digivande honor böra om möjligt få litet mjölk att
dricka varje dag. Har man icke tillgång därtill —
skummjölk duger förresten — kan man blanda litet melass
i vatten och röra ut mjöl eller kli däri. Det slicka djuren
i sig med glädje, och det verkar starkt mjölkdrivande.
Huvudsaken är, att honan får i sig tillräckligt med vätska
och äggvita.
Man kan, om man så vill, som ovan nämndes, fodra
kaninerna, äldre som yngre, med enbart grönt. Men man
får då inte vänta sig, att de skola bli lika kraftiga, som om
de få en mera blandad kost. Och åtminstone sista
månaden före slakten böra de få starkare, mera drivande föda,
särskilt potatis och havre eller majs.
Vad aveln vidkommer, är det bäst att börja den tidigt
på våren. Tar man en kull i mars, en annan i mitten av
maj, så kan man ta en tredje i mitten av juli. Senare
ungar är det just inte någon idé med, emedan det inte
finns någon möjlighet att få dem slakt färdiga i tid. En
kaninunge lär kunna vara matnyttig vid fyra till fem
månaders ålder; men skinnet av Lilla Silverrasen är vid denna
tid ännu icke utfärgat; och för resten äro alla skinn
tämligen dåliga före senhösten. Mig förefaller det, som vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
