Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen - Darwinismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att dock tränga utanför vetenskapsmännens krets och
utan att ens där vinna erkännande. Men med Darwin
slog den igenom, och genom den och de samtida
geologiska upptäckterna grusades ohjälpligt den naiva mosaiska
skapelseläran. Organismerna hade ej danats fullfärdiga
och oföränderliga, utan de hade utvecklats den ena ur
den andra. Någon övernaturlig skapelseakt hade aldrig
förekommit, och människan var icke något från den övriga
djurvärlden grundskilt väsen. På den generation, som på
1860-talet var ung, verkade denna teori fullkomligt
revolutionerande, och utan att mera än ett mindretal kunde
tillgodogöra sig den vetenskapliga bevisningen, trädde
“darwinismen“ såsom en förnuftig världsförklaring i stället
för de filosofiska systemen. Den verkade befruktande
på de flesta vetenskaper, ej blott på botaniken, zoologien
och, anatomien, som nu icke längre fingo till uppgift att
inregistrera fakta och ordna ett visst material, utan att
påvisa sambandet mellan de olika arterna, utvecklingen
inom djur- och växtvärlden. Men den har inverkat även
på de humanistiska vetenskaperna och på diktningen,
särskilt på 1880-talets starka naturalism.
Redan av det anförda framgår, att 1800-talet kanske
mera än det föregående seklet förtjänar namn av
vetenskapens århundrade; en mängd nya forskningsgrenar hava
uppstått, andra hava såsom självständiga discipliner brutit
sig ut ur de gamla, och dessa hava fått en fullt ny
karaktär. Men vad vårt land beträffar, börjar denna kraftiga
utveckling egentligen först efter århundradets mitt, sedan
statsmakterna fått blicken öppnad för vetenskapens
betydelse och börjat att genom nödvändiga anslag främja dess
utveckling. Se vi på vårt lands största universitet, voro
lärarplatserna där vid 1800-talets början i det hela ännu
desamma som på Gustav Adolfs tid. Professurerna i
teologi voro tre, i juridik två, i medicin tre och i den
filosofiska fakulteten tolv, sju humanistiska och fem
naturvetenskapliga, av vilka tre tillkommit under frihetstiden
— tillhopa således ej mer än tjugu. För närvarande
utgöra de sjuttio: sju i den teologiska, åtta i den juridiska,
sexton i den medicinska, tjugotvå i den humanistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
