Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ANDRA
jag öfvervunnit frestelsen, och beviset på att jag
handlat rätt.
»Och nu kastar ni hort mig och slungar mig
undan, som om jag vore något lågt och ovärdigt,
på grund af denna frestelse, på grund af hvad som
just lärde mig att känna mig själf och min styrka
och som bevarat mig åt er.»
Under det den unge mannen talade, hade ej
biskopens ögon flyttat sig från hans ansikte. När
han slutade, lyste prelatens drag upp af ett mildt
leende. Han lyfte upp sitt hufvud och vände sig
till sin dotter med en röst, hvilken syntes vibrera
af mer än mänsklig ingifvelse:
»Mitt barn», sade han, »om Gud gifvit mig en
son, skulle jag varit stolt om han kunde ha talat
så som denne unge man.»
Men hon svarade endast: »Låt honom gå till
henne. — till den andra.» ,
»Ellen, Ellen!» bad fadern. Han lät flickan
glida ur sin famn och betraktade hennes friare med
medlidsam och sorgsen blick. »Hur kan du, Ellen»,
sade han, »hur kan du? Hur litet du känner
honom, hur litet du förstår honom! Han skall icke
gå tillbaka till henne», tillade han, och därpå i
allvarsam, nästan befallande ton: »Han skall icke
förstöra allt hvad han byggt upp. Därtill känner
jag honom för väl.»
Men Latimer gaf intet svar, och under ett
ögonblick stodo de båda männen betraktande
hvarandra med frågande ögon. Därpå vände Latimer
sig om, och utan en blick åt flickan gick han tvärs
öfver rummet och ut. Han gick långsamt ned för
trappan. Utanför förstudörren stannade han. Där
låg avenyn med sin dubbla rad af lyktor i två
långa perspektiv. Ljusen från hundratals ekipage
flyktade förbi honom och från staden hördes
detta mystiska buller som stiger upp från
storstadens natt.
»Gå tillbaka till den andra!» I hans ögon låg
något nervöst, plågadt som ej funnits där på flere
månader. Han stod så i tankar en minut. Därpå
skyndade han ned för trappan. »Nej», sade han,
»jo, om det bara vore fråga om en månad, men
det gäller många år, många och långa år!» Och
med fasta steg gick han hemåt.
WALDEMAR RUDIN.
af våra främsta religionslärare,
professorn i exegetik vid Upsala universitet,
en af de 18 i Sv. Akademien, hofpredikanten
fil. och teol. doktor Erik Georg Waldemar
Rudin, har i dagarne erhållit begärdt afsked
från sitt professorsämbete.
Att tolka denne
varmhjärtade mans lifsgärning
skulle kräfva ett utrymme,
öfver hvilket vi tyvärr nu ej
disponera. Hans verksamhet
som teolog, predikant och
universitetslärare — i
hvilken sistnämnda egenskap
ungdomen har honom att
tacka för mycket •— är också
vida känd och högt skattad, så
att ej många ord här kräfvas.
Född 20 juli 1833 i Östra
Ryd i Östergötland blef R.
student i Upsala 1851, fil.
doktor 1857. Efter hemma
och i utlandet fullbordade
teologiska studier var han
åren 1862-*— 69 föreståndare
för Fosterlandsstiftelsens hednamission, och
blef på hösten sistnämnda år vik.
komminister i Klara församling i Stockholm. Här
grundade han sitt stora rykte som predikant.
Efter tre år flyttade han till Upsala som
docent i estetik. År 1875 utnämndes R. till
teol. adjunkt vid Upsala universitet och
kyrkoherde i Näs. Vid universitetsjubelfästen i
Upsala två år därefter kallad till teol. doktor
blef han samma år e. o. professor i exegetik
och, efter många förordnanden, år 1892
ordinarie professor.
Som ledamot af Bibelkommissionen sedan
1884 och medlem af kyrkomötena 1883 och
1888 har den kunnige, sympatiske teologen
äfven gjort värdefulla
insatser.
Till sin teologiska skola
tillhör R. närmast den s. k.
skrifteologiska. Han
framhåller, hur idén om ett
gudsrike på jorden går som en
röd tråd genom hela bibeln,
ett rike som icke blott skall
blifva ett inre, utan äfven ett
yttre och i hvars härlighet
själfvanaturen skall taga del».
I samband med denna
åskådning betonar han den
förestående striden mellan det
kristna elementet och att
sedan det tusenåriga riket skall
komma.
Som predikant och
författare har prof.^ R. varit
mycket verksam. Hans tal till ungdomen,
hans predikningar och uppsatser i kyrkliga
ämnen bära alla vittne om hans varma hjärta,
hans uppriktiga tro och djupa beläsenhet.
Efter en i allo väl använd arbetsdag
tillönskas den afhållne själasörjaren och läraren
från alla håll en välförtjänt hvila. Annu blott
67 år och vid god vigör hoppas vi professor
Rudin skall få njuta en lång, sorgfri och
lycklig lefnadsafton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
