Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och ni hjälper mig till rätta när städerskan
krånglar?»
»Så gärna.»
»Hm, ja då skall ni ha tack för då — är det
kanske lika så godt som det är.i
Maini märkte, att han icke alldeles menade
hvad han sade, men hon teg.
Vid hennes port togo de som vanligt godnatt.
Han gick långsamt, med händerna på ryggen,
upp till sin ungkarlslägenhet. När han väl fått
nattrocken på och pipan stoppad, slog han sig till ro
i den knarrande gungstolen framför brasan och
funderade.
Först tänkte han litet öfver kvinnorna, men
där vid lag kom han icke till något resultat. Det
hade för öfrigt aldrig lyckats honom under hela
hans långa lif; ett trodde han sig dock säker om:
de släktade starkt på skogsfrun och åt honom
bade de alltid vändt hålsidan.
Så fantiserade han en smula öfver lifvet i
allmänhet, hvad det hade gifvit honom och hvad det
begärt. Och medan han såg in i de falnande
glöden, nickade han upprepade gånger för sig själf.
Just så var det: flammor — vackra
storhetsdrömmar. Glöd — äflan och kamp; falaska —
ålderdomens trötthet och de långa kvällarna — — —
Utan att direktör Vejle märkte det slocknade
pipan, och när »madamen» kom in en timma senare
för att bädda, fann hon »dirretörn» insomnad och
rummet kallt, ty han hade glömt skjuta spjället.
Maini tände genast lampan, flyttade den fram
på klaffen till en stor, gammaldags chiffonier och
drog ut »lådan». Det behöfdes icke något mera
karaktäriserande namn; hon visste, hvad hon
menade, och andra skulle aldrig få veta något om
hennes helgedom.
I »lådan» funnos brefbuntar, ombundna med
sidenband i olika färger, torkade blommor och en
fotografi. Det var den Maini såg på hvarje
afton, och då om och om igen drömde sig ung och
lycklig.
Hon tänkte, att — för att begagna sig af
direktörens drastiska liknelser — hon hade varit
äppleblom den tiden, om man nu kunde kalla henne
surkart.
Och för minnet af den drömda lycka hon då
ägt, ville hon gärna lefva många år som »gammal
flicka». Det hade ju varit en gång för henne
också, och sedan dess grubblade hon aldrig öfver
lif-vets mening; den förstod hon så lätt, när hennes
händer och blick smekte porträttet och de gulnade
brefven.
Med ett vemodigt leende tänkte hon på
direktör Vejle. Stackare, han hade ej förstått att skapa
sig ett hem, en fristad, där det förflutna värmde
och lyste och trängde ut ensamheten, eller hade
han kanske inga minnen att smycka med? O, då
gjorde det henne ondt om honom, men gå öfver
till honom med alla sina skatter, kunde hon likväL
icke.
»Lådan» sköts varligt in igen, och Maini tog
fram ett handarbete, gjorde det trefligt åt sig i
soffan och sade, när jungfrun knackade r>å med:
bud om kvällsvard: ; ■ |
»Nej, är klockan verkligen redan så mycket!».
NORSKE MÅLAREN VIGELAND,
ETT OFFER FÖR ANARKISTSKRÄCKEN.
r^en unge norske målaren Vigeland, hvars
konterfej vi äro i tillfälle här återgifva, har
nyligen i Italien varit utsatt för ett »äfventyr» af
mindre behaglig art, hvilket väckt ^tort uppseende
och berättigad harm. Den unge konstnären, som
studerat i Paris på ett stipendium, ämnade
därefter slå, sig ner i Florens. Då blef han där
plötsligt häktad som en anarkist hvilken misstänktes
för mordplaner mot fursten af Montenegro. En
revolver i målarens ägo styrkte misstankarne och
endast på dessa dömdes han, utan afseende å sitt
pass eller sin okunnighet om språket och hela
rättsproceduren, till 25 dagars fängelse, med
betalande af ett par hundra kronors
rättegångskostnader dazu.
V. skref hem till en bekant i Kristiania efter
pängar, men endast fängelsestämpeln på brefvet
gaf antydan om hans situation. Vännen misstänkte
genast att något var galet, anlitade diplomatisk
hjälp och genom sekreterarens vid generalkonsulatet
i Genua, grefve Birger Mörners ankomst till
Florens blef det stackars offret för italienarnes
anarkistskräck befriadt ur fängelset, där han kastats
bland, banditer af värsta slag.. Italienska
regeringen har naturligtvis utlofvat full satisfaktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
