Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 13, den 27 december 1908
- Elsa Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELSA BORG.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Om alla de, hvilka njutit frukterna af Elsa Borgs
ädla barmhärtighetsverk, blott stucke ett enda litet
blad i den krans som vore ett uttryck för deras varma
tacksamhet, så blefve den dock större och skönare
än någon annan lagerkrans. Ty Elsa Borgs gärning
bland hufvudstadens fattiga är stor och betydelsefull
och fast den försiggått i det tysta skall dock
framtiden inrymma ett bestående erkännande åt en svensk
kvinna, som med enastående uthållighet fullföljt ett
beundransvärdt verk.
I mer än trettio år har Elsa Borg varit en försyn
för hufvudstadens fattiga i Hvita bergens
armodsfyllda trakter och med orädd hängifvenhet har hon
därunder räckt sin varma hand, närhälst hon i sitt
sökande stött på verklig nöd. För en utomstående
är det ofattligt hur hon under alla dessa år kunnat
göra sitt omfattande arbete uteslutande beroende af
den frivilliga offervilligheten, och samtidigt som detta
ställer hennes energi och entusiasm i den
fördelaktigaste dager, är man redo att med henne själf i denna
omständighet se en högre mening.
Fröken Elsa Borg är gammal nu. Bruten är
hennes vigör och minskad hennes handlingskraft men
lefvande som förr är hennes tro på det goda och
ännu samlar hon nya skaror, under det banér, som
viger sina kämpar till en af mänsklighetens skönaste
uppgifter, den att lindra nöden.
Elsa Borg föddes den 19 juli 1826 i Rytterne i
Västmanland, där hennes far var kyrkoherde. Efter
en genomgången skolkurs ledde hon till en början
undervisningen för några barn till en halfsyster, och
denna uppgift drog henne snart in på lärarinnekallet
som sedan under en följd af år blef hennes egentliga
verksamhet. Ingen sysselsättning kunde emellertid
bättre förbereda henne till de senare årens
kärleksverk, ty under sitt mångåriga arbete i skolans tjänst
hade hon blott allt för ofta rikliga tillfällen att blicka
nöden i ögat, och hon tillhörde ej de naturer som
vände ryggen till när fattigdomen upprullade sina
dystra bilder. Men som lärarinna voro dock hennes
möjligheter att bispringa tämligen begränsade, och
det var först sedan förhållandena ställt henne i spetsen
för en annan uppgift, som hennes rika varmhjärtade
natur kom till sin fulla rätt.
Ingenstädes framträder fattigdomen i en mer naken
gestalt än i hufvudstäderna och ingenstädes visar sig
otillräckligheten af den officiella fattigvården tydligare
än där. Äfven Stockholm är underkastad denna
hårda dom och var det i än högre grad för en 30,
40 år sedan. Särskildt illa var det ställdt bland de
olyckliga som hade sitt tillhåll i de s. k. Hvita bergen
på Söder, där i början af 1870-talet samhällets värsta
drägg stämt möte.
Redan länge hade man öfverlagt hvad som vore att
iakttaga för att råda bot på det onda, men först
på vintern 1875 sammankommo några liktänkande,
som beslöto igångsätta en missionsverksamhet bland
Hvita bergens olycksbarn.
Men hvem skulle leda arbetet, hvem ville utan
ersättning trampa den törniga vägen till armodets nästen
och hvem såg i hela tanken tillräckligt för att ägna
sina krafter åt dess utförande? Elsa Borg gjorde det.
Hon var vid den tiden femtio år, hennes krafter voro
medtagna genom ett mångårigt skolarbete och med
bäfvan frågade hon sig om hon skulle våga. Men
icke desto mindre åtog hon sig uppdraget, och
därmed inledde hon en verksamhet som hon allt sedan
dess fullföljt med en aldrig svikande pliktkänsla och
hängifvenhet.
På själfva nyårsnatten 1875 kom genom snö och
mörker ett bud som meddelade henne att stunden
vore inne då hennes uppgift kunde börja. Man hade
 |
| H 8 D:s STOCKHOLMSFOTOGRAF. BARNBESPISNING I STOCKHOLM: Interiör från Katarina Folkskola. Klické: Bengt Silfversparre |
En behjärtansvärd rörelse har organiserats bland hufvudstadens befolkning, till lindrande af nöden bland Stockholms folkskolebarn —
en följd af de dåliga tiderna och arbetsbristen och särskildt svår nu under vintern. Skolköken göra utomordentlig nytta, men räcka
ej till, hvarför också i privathem många tusental barn nu erhålla sin dagliga bespisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:43:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/10/0194.html
