Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Kullen var stadens
allmänna afrättsplats och
låg vid den allmänna stråkvägen.
3. Det gifves, som förut
nämnts, ett lättförklarligt
sammanhang mellan denna
kulles utseende och
namnet Qolgata.
III. TRÄDGÅRDENS
GRAF.
Strax intill Dödskallekullens
västra sluttning
är en ur klippan uthuggen
graf, nu som fordom
omgifven af en trädgård.
Grafven har två särskilda
rum. Förrummet har märken
efter ett smörjelsebord,
som en gång har
funnits där, och i det inre
rummet äro tre särskilda
grafrum, af hvilka endast
ett blifvit fullbordadt
Huru länge denna graf
legat höljd af grus och
skräp veta vi icke. Den
var emellertid känd redan
1867 men blef framgräfd
först år 1872. Mer och
mer tilldrog den sig forskarnes
uppmärksamhet.
General Gordon brukade
regelbundet komma dit
för att läsa bibeln och
meditera. Canon H. B.
Tristram af Durham, som redan år 1858 tagit till orda
för det strax intill belägna Golgata, tog år 1893 initiativ
för inköpande af grafven med dess nuvarande område.
Efter åtskilligt debatterande i engelska tidningar
bildades sällskapet “Jerusalem Garden Tomb Maintenance
Fund“, hufvudsakligen bestående af prästmän
och lärda. Redan påföljande år blef platsen inköpt.
Nämnda sällskap drager nu försorg om att grafven
med dess trädgård hålles i ett skick värdigt dess
höga och heliga minne under det att på samma gång
all katolsk utsmyckning sorgfälligt undvikes.
Skälen, hvarför vi tro trädgårdens graf (Garden
Tomb) vara Kristi verkliga graf, äro bland andra följande,
hvilka visa att trädgårdens graf är den enda
som fullt motsvarar bibelns beskrifning af Kristi
graf. ■
1. Johannes säger att
grafven var belägen på
“den plats“ (eller enligt
bibelkom.) “i den trakt“
där han var korsfäst.
Trädgårdens graf ligger
alldeles vid sluttningen af
Golgata. (Joh. 19 : 41,
41.)
2. Samma ställe säger
att grafven var ny. Trädgårdens
graf är icke ens
fullständigt färdig. Vid
vetenskaplig undersökning
af stenen i dess bot
ten, har man kunnat konstatera
att ingen undergått
förruttnelse i densamma.
Alltså har ingen
mer än Kristus hvilat i
den och han uppstod från
döden utan att “se förgängelsen“.
3. Vidare heter det,
att efter uppståndelsen
en ängel satt vid hufvudet
och en vid fotterna,
där Jesu kropp hade legat.
Vid flertalet af Jerusalems
klipphuggna grafvar
skulle detta emellertid
varit omöjligt, enär
man där för den döda
kroppen in i ett hål rakt
in i berget. Men i trädgårdens
graf går grafkistan
längs bergsidan.
(Se Joh. 20 : 12.)
4. Skriften säger vidare att såväl Johannes som
sedan ock Maria stodo utanför grafven och blickade
in i densamma och båda kunde se rummet där Jesu
kropp legat. Detta möjliggöres vid trädgårdens graf
genom en glugg i ytterväggen. Vid alla öfriga af
Palestinas kända grafvar är detta en ren omöjlighet.
5. Kristi graf ägdes af en rik och ansedd man,
Josef af Arimatea. Det gifves knappast i hela Palestina
en graf mer omsorgsfullt och vackert arbetad
än trädgårdens graf, hvilket tyder på att dess ägare
varit en framstående och rik man.
Inför alla dessa tungt vägande skäl gifves det knappast
möjlighet att tvifla längre. “Kommen och sen
rummet“ där korset stod och där Jesu kropp har
legat!
1 Sill»
siÄI®
’
Efter fotografi. Kliché: Bengt t>ilfverrp“m
GRAFVENS INRE.
DrvG.
KASSERAD.
FÖR HVAR 8 DAG AF LUDVIG NORDSTRÖM.
I.
Jag kom ur mörkret, och i dörrens ljus mötte mig
en smärt flicka iförd ett stort hvitt förkläde. Som
jag såg henne, blef jag het öfver hela kroppen, och
jag visste, att en historia oss emellan var oundviklig-
Jag suckade och tänkte: än engång, än engång! Därpå
gaf jag order, att maten skulle till måltiderna bäras
upp på mitt rum; jag önskade vara i fullkomlig ro.
Men jag kände hennes närvaro i huset. Jag visste
inte, hvad hon hette, jag visste inte, hvem hon var,
jag visste ingenting om henne, och till på köpet ägde
jag officiellt ingen rätt att tänka på henne; men jag
gjorde ingenting annat.
Jag hörde henne springa i trappan, och hon kvittrade
och sjöng ; hon talade med städerskan utanför
min dörr, och mitt hjärta var som en ljuslåga om
natten, det stod stilla och brann rätt upp, till dess
att det på engång fladdrade omkring, och då dansade
vilda figurer på mitt inres väggar.
Städerskan sade något, och flickan svarade högt:
— Jaså! Nå, då får jag väl nöja mig med gubbarna.
Och med ett gnolande trippade hon nerför trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
