Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 50 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Foto. Jonason Gbg
SCEN UR “LARS G ATHENHJELM“ :
BORGARE UPPVAKTA KARL XII
UTANFÖRGATHENHJELMSKA HUSET
(Denna byggnad finnes ännu kvar i Göteborg).
Göteborgs Stora Teaters skiftesrika historia
inleddes, hvad det sceniska beträffar, den 15
sept. 1859 med ett af fru Jeanette Stjernström
Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
DIREKTÖR HJALMAR SELANDER,
UNDER HVARS AUSPICIER STORA
TEATERNS I GÖTEBORG FESTFÖRESTÄLLNING
FIRATS.
författadt historiskt skådespel “Karl X Gustaf“,
som päinvigningsdagen gals af Stjernströmska
sällskapet.
(Forts, trän sid. 787.)
Jag lade försiktigt ifrån mig pipan. Jag var fullkomligt
lugn och stilla, men en liten, liten kittling
började förnimmas i mellangärdet, ungefär som då
man klättrar uppför en mast och börjar bli trött. Och
denna kittling tilltog. Den tvang mig att sträcka på
kroppen, vrida den i långsamma skrufningar, gäspa
och småmjala.
— Jaså, du! mumlade jag halfhögt. Nej, jag måste
väl göra något åt saken, då ! I alla fall !
Och fastän jag officiellt inte hade rätt att göra någonting,
så beslöt jag mig för att göra det ändå.
Ty på den tiden var jag ung och lättsinnig och
visste föga om lifvets allvar.
Skall jag nu verkligen berätta, hur alltsammans
gick till? Det är egentligen inte så mycket om mig,
som historien handlar. Utan det är om en gammal
man, som nu är död, och därför berättar jag.
Men det gick som det måste gå. Snart åt jag vid
det gemensamma bordet och satt bredvid henne, och
på sin andra sida hade hon gubben. Hon klappade
gubben på handen, hon duade honom, hon lade för
honom, och hon talade knappt med mig, men hennes
fot hvilade på min och hennes knä mot mitt. Och
när jag låg och rökte och tittade ut genom fönstret,
kom hon insmygande i mitt rum, och hon sade leende :
— Gubben friade nyss till mig, därnere! Den stackars
gubben, han grät!
Därpå blefvo hennes ögon stora och tårfyllda, munnen
darrade som ett par röda blad, och hon kysste
mig, tills det skymde och vi måste göra toalett för
middan.
Men genom golfvet hördes gubben sucka, och
kanske hade han tillbragt hela förmiddan med att gråta.
Jag hade glömt att fråga, hvad hon svarat honom,
men när hon stod i dörren, kom jag mig för att höra
efter.
■— Jag lofvade att tänka på saken, sade hon och
gled ut.
Det är vänligt af henne, tänkte jag för mig själf,
medan jag gjorde mig i ordning för middan, ty
dels håller hon gubben i en för honom på det hela
taget nyttig och angenäm spänning, och dels gör hon
värdinnan en tjänst genom att tvinga gubben kvar.
Men vänligast är hon dock mot mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
