Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 28 Oktober 1900 - Ur van Bibbers lif. Af Richard Harding Davis - Den populäre Clown Tanti †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR VAN BIBBERS LIF.*
At RICHARD HARDING DAVIS. Förf. till .Framgång». Öfversättning för HVAR 8 DAG.
Van Bibber som vigselarrangör.
Unge van Bibber kom till staden från Newport
en dag i juni för att träffa sin jurist, som
behöfde hans namn på några papper. Han fann
staden mycket het och kvaf och tom som ett hus,
hvars innevånare flyttat till landet.
Eftersom han hade att vänta på tåget, beslöt
han äta lunch på en fransk restaurant i närheten
af Washington Square, där någon omtalat för
honom att man kunde få vissa saker särdeles väl
tillagade. Borden voro placerade på en terrass
och omgifna af växter och blommor samt
skyddade af en trikolorfärgad markis. Inga
spårvagnsklockor störde trefnaden och nästan alla de andra
borden voro lediga. En sval bris fläktade genom
växterna och bragte svalka, och van Bibber var
på det hela mycket glad att han kommit hit.
Utom honom fanns där en äldre fransman, som
var missnöjd med sin sena frukost; två unga Van
Dyke-skäggiga artister, hvilka beställde de
besynnerligaste saker på samma »slang» som kyparne
talade; samt en ung dam och en ung herre vid
bordet näst intill. Den unge mannen vände
ryggen åt van Bibber och han kunde endast se flickan
när han vände sig åt sidan. Hon var mycket ung
och mycket vacker. Hon var tydligen af mycket
fin familj, och van Bibber undrade bur det kom
sig att hon åt middag ensam med en så ung man.
»Det var inte mitt fel», hörde han den unge
mannen säga i allvarsam ton. »Hur kunde jag
veta att han inte var i sta’n — och för resten
betyder det ingenting. Din kusin är inte den ende
prästen i Newyork».
»Naturligtvis inte», sade flickan med gråten i
halsen, »men de andra äro inte mina kusiner och
det är han och det skulle ha gjort saken så mycket
lättare. Jag är förfärligt rädd!»
>En enlevering», sade van Bibber för sig.
»Högst intressant. Ofta läst om sådant, men
aldrig sett något par. Högst intressant.»
Han böjde sig ned öfver en entrée, men kunde
ej undgå att höra fortsättningen, ty de båda
rymlingarne voro likgiltiga för alla omkring och sänkte
icke alls rösterna.
»Well, hvad ämnar du göra?» sade flickan i
bestämd men icke ovänlig ton. »Det förefaller n.ig,
som om du icke riktigt vore inne i situationen.»
sJai jaS vet inte», svarade den unge mannen
sorglöst. »Vi äro i säkerhet här i alla fall. Ingen
som vi känna brukar gå hit och förresten äro alla
på landet. Ät du någonting, så skall jag skaffa
en adresskalender och göra upp en förteckning på
en del präster och så taga vi en droska och köra
rundt tills vi finna en som inte är borta på semester.
Vi borde kunna hinna till Fall River-baten klockan
fem, se’n kunna vi fortsätta till Boston i morgon
bittida och fara ned till Narragansett under dagen.
»De förlåta oss aldrig», sade flickan.
»Äh, det blir nog bra», utropade den unge
mannen i munter ton. »Du är verkligen den
otrefligaste människa jag någonsin rymt med. Man
skulle kunna tro, att du vore på väg till en
begrafning. Du var nog så ifrig för två dagar sedan
och nu vill du inte hjälpa mig alls. Är du ledsen»?
frågade han och tillade: »men för Guds skull säg
inte ja, äfven om du är det!»
»Nej, inte precis ledsen», sade flickan, »men
vet du, Ted, det kommer verkligen att bli så mycket
prat. Om jag bara hade en god vän med mig
* Van Hibber är typen för en ung, fashinnabel- newyorkaie. - En serie af dessa välskrifna små berättelser började
redan i Hvar 8 Dags första årgång.
eller om du hade en marskalk eller om vi hade
vittnen, som man brukar i England, och en
kyrkobok att antecknas i eller någonting liknande! Eller
om kusin Harald bara varit hemma och kunnat
viga oss,»
Den unge mannen som kallats för Ted tycktes
icke, att döma af rörelsen på hans skuldror, finna
situationen vidare angenäm.
Han plockade dystert bland matbitarne på sin
tallrik och flickan tog upp sin näsduk — men
stoppade resolut ned den igen och log åt honom.
Den unge mannen kallade på kyparen och bad
honom skaffa en adresskalender. När han vände
sig, kände van Bibber igen honom och ban
van Bibber. Van Bibber visste att det var en
präktig pojke af mycket god familj i Boston vid
namn Standish och den yngre af två söner. Den
äldre var van Bibbers synnerligen gode vän.
Flickan observerade ej det ömsesidiga
igenkännandet, ty hon betraktade med förskräckta ögon en
droska som kommit framrullande till restauranten.
»Ted, o Ted!» hviskade hon utom sig af
ängslan. »Det är din bror. Där! I den där
droskan! Jag såg honom alldeles tydligt. O, hur
kunde han finna oss? Hvad skola vi göra?»
Ted blef först mycket röd och sedan mycket
blek.
»Standish», sade van Bibber, i det han sprang
upp från sin stol och tog sin hatt, »betala det här,
är du snäll, så skall jag göra dig kvitt bror din.»
Van Bibber gick ned för terrassens trappsteg,
tändande en cigarr, just som den äldre Standish
skyndade uppför dem.
»Hallå, Standish!» ropade newyorkaren. »Vänta
en minut. Hvart skall du hän? Jag tror minsann
det rägnar pojkar Standish idag. Först träffar jag
din bror och sedan dig. Hvad står på?»
»Har du sett honom?» utropade mannen från
Boston ifrigt. »Hvar är han? Var hon med
honom? Äro de gifta? Eller kommer jag inte för
sent?»
Van Bibber besvarade dessa olika frågor med
uppgiften att han sett den yngre Standish och hans
fru knappt en halftimma förut och att de just tagit
en droska till Jersey City, hvarifrån de ämnade
afresa till Chicago.
»Droskkusken, som körde dem hit och som
talade om för mig hvar de voro, sade att de inte
kunde ha gifvit sig af härifrån, innan jag hunnit
hit», sade den äldre brodern tankfullt.
>Ne-hej!» sade droskkusken, som nyfiket stått
och lyssnat, »jag körde hit dem för lite’ mer än
en halftimme sedan. De kunna inte ha hunnit
långt».
»Jo, det är
just hvad de ha»,
sade van Bibber.
»Men ändå, om
du hinner öfver
till Jersey City
till 2,8o-tåget, så
kan du vara i
Chicago nästan
lika fort som de.
De ämnade taga
in på Palmer
House, sade de.»
»Tack, gamle
vän!» utropade"
Standish i det
- 78 -
DEN POPULÄRE CLOWN TANT1. †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
