Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 27 Oktober 1901 - Johan August Malmström + - Tvenne porträtt för dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOHAN AUGUST MALMSTRÖM. +
Hans utveckling var jämn och lugn, han
tillhörde hvarken de himlastormande eller de
banbrytande, och ehuru han redan, då han slog in
på konstnärsbanan och började läroåren, var 21 år
gammal, möttes han dock aldrig på sin väg af
några stora svårigheter, han vann snart nog
erkännande och anseende. Och äfven om han ej
nådde det stora mål, han i sin ungdom drömde om,
nämligen att åstadkomma en nationell pånyttfödelse
inom konsten på gammalnordisk grundval, så skänkte
honom dock som sagdt hans konst tillräckligt både
af framgång, erkännande och lifsinnehåll för att hålla
hans håg frisk, hans skapareglädje och
skaparekraft vid makt.
August Malmström var som många andra af
våra konstnärer en hyddans son: fadern var
jordbrukare, snickare och förgyllare, bördig från och
bosatt i Östergötland, där sonen föddes den 14 okt.
1829. Till en början hjälpte han fadern vid dennes
handtverk, bereddes sedermera efter ett olycksfall,
som gjorde honom mindre duglig till handtverkare,
tillfälle att studera vid konstakademien samt
genomgick alla dess klasser under sex år, hvarunder han
ock delvis själf fick sträfva för brödet.
Efter afslutade studier här hemma kom han
1856 till Düsseldorf. Härifrån hemsände han
följande år sin bekanta tafla »Kung Heimer och Aslög»,
för hvilken han erhöll k. medaljen och akademiskt
resestipendium. Färden gick nu till Paris, där han
bl. a. var elev hos Couture, samt 1859 vidare till
Italien, åter till Paris och så hem, dit han anlände
1863. Egendomligt nog målade han under hela
denna utländska studietid uteslutande motiv ur den
nordiska fornhistorien, af hvilka »Ragnar Lodbroks
söner», »Blända», »Ingeborg mottager underrättelsen
om Hjalmars död» äro de mest bekanta. Sedan
1861 agré vid Akademien, blef han efter hemkomsten
1864 ledamot af densamma. Han hade ock
lyckan att komma med i den krets af geniala
konstnärer, som vid denna tid samlades kring konung
Carl XV, och Malmström var säkerligen en af dem,
som öfvade stort inflytande på monarken i
konstnärligt afsende.
Vid denna tid började han ock odla genren,
och alster sådana som »Odygd», »Korthuset», »Sista
paret ut!» äro samtliga barn af den hjärtegoda
humor, som äfven fanns i konstnärens egen
personlighet. Vid denna tid utförde han äfven sin
vackra, poetiska tafla, »Elfvalek», hvilken jämte
åtskilliga andra af hans arbeten återfinnas å
Nationalmuseum. En väldig duk »Bråvalla slag», som
han påbörjade redan 1869, blef aldrig fullbordad.
År 1867 utnämndes Malmström till professor i
figurmålning och teckning vid Konstakademien,
hvilken befattning han innehade till 1894, och som
lärare nedlade han ett synnerligen nitiskt arbete.
Han var ock under åren 1887-93 Konstakademiens
direktör. Afhållen och omtyckt som lärare, var han
naturligtvis mycket upptagen af detta sitt kall, men
medhann dock äfven nu en afsevärd konstnärlig
produktion, isynnerhet inom landskapsakvarellen,
där många anse honom kanske ha nått högst, och
som illustratör. På det senare området känna vi
alla hans ypperliga teckningar till »Frithiofs saga»,
till »Ragnar Lodbroks saga», samt först och sist
till »Fänrik Ståls sägner», där han åstadkommit
ett nationalverk af rang.
Som enskild person var han omtyckt, som få,
äfven inom de konstnärskretsar, där uppfattningen
af de »brännande frågorna» var en annan än hans.
Härtill bidrogo hans manlighet, hans flärdlösa
redbarhet, den sträfvan efter det stora och höga i
konsten, som städse utmärkte honom, samt den
äkta konstnärsglädje han bar inom sig – egenskaper,
hvilka städse ha funnit återsvar hos den
äkte konstnären, han må nu tillhöra hvilken
»riktning» som helst.
T. v. T.
TVENNE PORTRÄTT FÖR DAGEN.
En veteran i järnvägens tjänst kan man med skäl
kalla öfverdirektören vid statens järnvägars
trafikafdelning J. E. M. Hahr, hvilken i dagarne
efter 44 års oafbrutet arbete i statens tjänst nu
begärt sitt afsked. Hr H. har varit en det
praktiska arbetets man, och har deltagit i arbetet med våra
järnvägars byggande allt från dessas första
tillkomst. Efter att på våren 1855 vid 17 års ålder ha
aflagt studentexamen, anställdes han
nämligen vid byggandet af Köping-Hults järnväg och
två år därefter vid statens järnvägar,
där han, som nämnts sedan oafbrutet
varit verksam, däraf i öfver 29 år på sin
nuvarande post. Sannerligen ett
ovanligt verksamt lif i fäderneslandets
tjänst att se tillbaka på; och önska vi, att
den ännu spänstige och kraftige
mannen måtte många år få njuta
välförtjänt hvila efter den långa arbetsdagen.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
