Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 102 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. Den 17 November 1901 - Hjalmar Söderberg - En ovanlig utmärkelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Foto. Lindahl, Stockholm.
HJALMAR SÖDERBERG.

oförskämd och blef – utkörd, och ni har tagit del
af en hel sedebild! Eller läs – ja, läs hela boken,
och ni skall ha fått något att tänka på. Det har
blifvit sagdt, att det finnes åtskilligt, som erinrar
om Anatole France i detta arbete. Kanske – och
kanske man också kommer att tänka på Kielland,
men det oaktadt är Hjalmar Söderberg fullt
originell i såväl ämnesval som språkbehandling. Och
hvilken mästare han är i det rent språkliga, förstår
man kanske allra bäst, om man jämför hans
öfversättningar af Anatole France’s noveller och samme
författares roman »Drottning Gåsfot» med
originalen. Dessa öfversättningar gå i finess upp mot
t. ex. Molanders tolkning af »Cyrano de Bergerac».

För kort tid sedan har den unge författaren
utgifvit en stor roman, »Martin Bircks ungdom»,
hvarmed han satt kronan på verket. »Denna
berättejse är beundransvärdt väl skrifven», säger en
af våra främste kritici, »in i det minsta
beundransvärdt präglad af en icke stark eller egentligen rik,
men sällsynt fin, själfull och intellektuellt
högtstående personlighet. Hvar vän af det verkligt äkta
i känsla och stil skall med förtjusning läsa denna
bok, hvilkens stämning genomgående är så utsökt
med sitt vemod, upplyst af en på en gång omutligt
klar och ändock humoristiskt mild tankes ironi, och
hvilkens prosa är så fulländad, utan att någonsin
blifva torr och styf, uttrycksfull och varm trots
förkärleken – en tecknares förkärlek – för svart
och hvitt, aldrig vanställd af af billiga
»Faux-brillants» från dagens vittra modemagasin.»

»Martin Bircks ungdom» låter icke berätta sig.
Det är en bok af stämning och vemod – en bok
för finsmakare. Den stora allmänheten skall nog
icke lära sig att älska hvarken denna bok eller
Söderbergs författareskap i öfrigt. Men det hindrar
icke, att Hjalmar Söderberg – liksom Anatole
France och liksom Kielland – har många goda
och trogna vänner, som läsa och läsa om honom.


EN OVANLIG UTMÄRKELSE.

Vår Högsta Domstol har ju med allt skäl namn om sig;
att vara både ett exklusivt och ett högst framstående
ämbetsverk, och endast de, som efter mogen öfverläggning
kallats att genomgå revisionssekreterareskapets skärseld och,
till vederbörandes belåtenhet lyckats passera densamma, få i
regeln säte och stämma i vår högsta judiciella areopag. Än
ovanligare är det då, att en utom domstolen stående
sakkunnig adjungeras som föredragande i stället för en
revisionssekreterare, och naturligtvis är en dylik kallelse alt anse som
ett alldeles speciellt förtroendevotum åt vederbörande som
fackman.

En dylik utmärkelee har nu i dagarne vederfarits
försäkringsdirektören Ernst Ebbe Julius Bring i »Svea», som af
Högsta Domstolen inkallats som föredragande af förslagen
till lag om försäkringsanstalter, och har detta k. m:ts val
hälsats med allmän tillfredsställelse inom fackkretsarne.

Direktör Bring, som är född 1850, aflade 1873
hofrättsexamen, samt utnämdes 1876 till v. häradshöfding. Han hade
då redan 1873-74 dels vistats utomlands för kommersiella
studier, vid »L’Institut supérieur de Commerce» i Antwerpen,
och dels tjänstgjort vid svenska generalkonsulatet i London.
Åren 1877-91 var han praktiserande jurist i Göteborg i
kompaniskap med den framstående advokaten d:r Philip Leman,
i samband med hvilken verksamhet han innehade en mängd
allmänna och enskilda uppdrag, äfven i försäkringssaker. Den
1 jan. 1892 inträdde han som verkställande direktör i Brand-
och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea, där han efter
meddirektören Max Olbers afgång 1898 är ensam verkställande direktör.
Såsom bekant var direktör B. jämväl medlem af den
skandinaviska kommission, som under senare hälften af år 1900
uppgjorde det utkast till lag om lifförsäkringsverksamhet, som
ligger till grund för under behandling varande försäkringslag.


Foto. Steen-Möller, Göteborg.

DIREKTÖR ERNST BRING.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>