Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 11. Den 14 December 1902
- Ur häfdernas kuriosa. V. Konung Teodor I af Corsica. Af P. M. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR HÄFDERNAS KURIOSA.
Små tids- och personhistoriska studier för HVAR 8 DAG af P. M. G.
v. konung teodor i af corsica.
Vi hafva i de här små skildringarna redan förut
ett par gånger med en viss förkärlek vändt oss till
den stormiga öfvergången mellan 16- och 1700-talen,
såsom ett tidskifte, alldeles särskildt ägnadt att alstra
äfventyrare i stor stil, att lämna stoff till en samling
»ur häfdernas kuriosa».
Det är också då vi första gången möta namnet
Teodor von Neuhoff. Till en början blott en liten
kompars i det stora politiska spel, där
hufvudpersonerna heta Louis XIV och Karl XII, och Alberoni
och Görtz och Law och hvad de allt heta — tyckes
han emellertid i denna miljö liksom ha insupit den
äfventyrslust och våghalsighet, som halftannat
decennium senare skulle förvandla den tysk© baronen
till »konung Teodor I af Corsica» — för att till sist
låta honom såsom exkonung så godt som sluta sitt
lif i ett engelskt bysättningshäkte ...!
Ja, förvisso hör Teodor von Neuhoff, om någon,
till »häfdernas kuriosa», — och för oss svenskar
bör han dessutom ha ett särskildt intresse såsom
nevö till Görtz, i hvilken egenskap han kom
att bli inblandad i det va banque - spel, hvarpå
denne och hans kunglige herre inläto sig. Den
blifvande konungen af Corsica kom på så sätt att
tillbringa några år af sin tidigare lefnad här uppe i
vårt polarland, — och under sina irrfärder ett
kvartsekel senare såsom fördrifven konung utan land kom
han åtminstone så pass långt mot norr som till
Köbenhavn.
»Teodor af Corsica» erinrade världsdelen om
tillvaron af den länge så olyckliga ön där nere i
Medelhafvet, — liksom ett varsel om 1700-talets nästa
korsikanska namn, namnet på »Ödets Man», den store
käjsaren, hvilkens farfar och morfar hört till »konung
Teodors» uppvaktande hofherrar...
*
Sedan 13- och 1400-tal en hörde herrarne von
Neuenhoff till den rheinländska och westfaliska adeln.
Wilhelm v. Neuhoff, som efter sin mor ärft
»herrskapet» Gelinde, gifte sig med en »arfdotter» af ättens
äldre gren, hvarigenom han förvärfvade äfven det
gamla stamgodset Tungalscheid. Äfven hans son,
Dietrich Stefan v. N., gifte sig med en »arfdotter»
af en Neuhoffsk släktgren, hvadan familjen vid denna
tid — slutet af 16- och början af 1700-talet —
intog en ganska framstående ställning med hänsyn
till rikedom och besittningames omfång.
Dietrich Stefan hade sex söner, af hvilka
två stupade under spanska tronföljarkriget, en
nämnes som kurbrandenburgskt geheimeråd och »Drosb>
i Altona 1744, de två yngsta äro okända —
medan den näst äldste åter var Leopold v. Neuhoff,
far till ättens ryktbaraste medlem, »konung Teodor
af Corsica».
Leopold v. N. var till en början kapten i
furstbiskopens af Münster tjänst och deltog såsom
sådan i kriget mot Sverige på Karl XI: s tid.
Emellertid begick han den då för tiden för en
adelsman oförlåtliga försyndelsen att äkta en ofrälse, en
borgardotter från staden Viscet i biskopsst;ftet Lüttich.
Han måste då taga afsked från sin militära
befattning och emigrerade till Frankrike. Här skaffade
den bekante tyskfödde härtiginnan af Orléans honom
anställning såsom kommendant i Metz; och där
föddes hans två barn, en dotter, som blef gift med ett
franskt parlamentsråd, grefve de Travoux, — och
ende sonen, Teodor Anton.
Friherre (den friherrliga värdigheten hade ätten fått
1675) Teodor Anton von Neuhoff föddes i Metz 1690.
Fadern afled redan fem år därefter, och redan såsom
gosse kom den unge baronen till härtiginnans af
Orléans hof såsom page. Härtiginnan var, såsom
man torde erinra sig, mycket tysk-politisk sinnad,
och protegerade alla tyskar, hon kunde påträffa i
sitt nya hemland.
Redan vid 17 års ålder lämnade Teodor v. Neu-
hoff emellertid sin pagebefattning och inträdde i
armén, där härtiginnan skaffat honom plats vid det
bekanta regementet De la Marek. Genom de talrika
svenskar, som på den tiden stodo i fransk krigstjänst.,
är det möjligt, att Neuhoff kommit på den idén, att
söka sin lycka i Sverige, hvars Tolfte Karl väl för
rästen bör ha slagit an på hans äfventyrsälskande
naturell. Men det är också möjligt, att Görtz, som
var hans släkting på kvinnosidan, under sina
diplomatiska ströftåg sammanträffat med honom och
funnit honom vara en man efter hans sinne samt
engagerat honom i sin och Sveriges tjänst.
Huru som helst, så finna vi snart Teodor v.
Neuhoff såsom en af de underhandlare, som gingo
mellan Görtz i Sverige, Alberoni i Spanien och det
förjagade britiska konungahuset Stuarts anhängare i
Holland och Frankrike. Det var som bekant fråga
om, att Sverige och Spanien skulle hjälpa »den äldre
pretendenten» upp på hans fäders tron, hvars nya
innehafvare, Georg af Hannover, hörde till Karl XII: s
många fiender.
Under åren 1716—18 kom Neuhoff sålunda att
upprepade gånger vistas i Sverige. Särskildt lär han
ha där tillbrakt hela vintern 1716—17, dels i
Kristianstad, men företrädesvis i Lund, där han t. o. m.
skulle ha regelbundet bevistat föreläsningarne — vare
sig nu detta skedde af verklig vetgirighet eller för
att följa det af konungen allemådigst gifna höga
exemplet. Traditionen vet för resten att från denna
tid berätta om ett »förhållande», som den tyske
baronen och blifvande korsikanske konungen skall hafva
haft i den sydsvenska lärdomsstaden, men
berättelsen smakar allt för mycket af »romanisering», för
att vi skulle anse oss böra därmed upptaga vårt
knappt tillmätta utrymme.
Teodor v. Neuhoff hade emellertid bättre lycka
med sig, än hans högre stående medspelare på den
historiska skådebanan. Han var ej i London, då
svenska legationen fängslades på grund af de
upptäckta nyssnämnda stuartska stämplingarne, — han
var ej i Holland, då Görtz där fängslades, — ej i
Sverige då Karl XII föll och Görtz hufvud föll för
skarprättarebilan. Han liksom sparades för än mer
äfventvrliga öden.
Efter Görtz’ fall tog Neuhoff sin tillflykt till
Spanien och Alberoni. Så störtades som bekant kort
därpå äfven den sistnämnde, — men märkligt nog
lyckades Neuhoff bli gunstling äfven hos Alberonis
efterträdare, Ripperda, hvilket synes vittna om, att
han verkligen haft något ovanligt vinnande i sitt sätt
och hela sin personlighet, såsom också intygas af
alla, som haft någon beröring med honom.
Ripperda skaffade honom ett rikt och förnämt
gifte, med en skotsk miss Scarsfield, besläktad med
Stuartska huset. Men den förnäma arftagerskan var
lika obehaglig som hon var rik, — och en vacker dag,
eller rättare en mörk natt, tog vår baron sin Mats ur
skolan och öfvergaf i hemlighet den spanska
hufvudstaden och sin brud. Hennes juveler m. m.
aktade han emellertid ej för rof att medtaga.
Nu börjar hans egentliga äfventyrarlif. Han
dyker upp än i England, än i Amsterdam, än ånyo
i Spanien (där 1725 föddes honom en son, Friederich,
— se nedan), och till sist (1732) uti Firenze i Italien,
Där lät han titulera sig »Hans Käjserliga Majestäts
Resident», hvilken titel dock tyckes ha saknat alf
grund. Emellertid var det här, som han blef
sammanförd med korsikanare.
Corsica hörde som bekant vid denna tid till
republiken Genova. Republiken hade tör ej länge
sedan undertryckt ännu en af de frihetsälskando
öbornas täta uppresningar, — men den
hänsynslöshet, hvaraf segrarne begagnade sig, vållade att en
ny resning utbröt redan 1734. Från Orezza utbredde
sig resningen snart öfver hela ön, och den 30 januari
1735 utsågos tre korsikanare (Caccaldi, Giacomo Paoli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0189.html
