Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 20 November 1904 - Carl David Ekman †. Af A. Müntzing - Ett märkligt jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
experimenterade i samma riktning.
M:s arbeten föranledde sedermera
anläggningar af tyska
sulfit-cellulosa-fabriker.
Vid Bergvik sökte man strängt
hemlighålla den nya metoden,
hvarför andra sträfvade efter att
komma underfund med. huru den
nya cellulosan tillverkades. Det
hade måhända varit bättre både
för Ekman, hans arbetsgifvare —
en engelsk firma I. Thomson,
Bonar & C:o — och den svenska
industrien, om vederbörande
af-stått från hemlighetsmakeriet och
gifvit andra tillfälle till att på
legal väg tillgodogöra sig det nya
i metoden och att bidraga till
dess vidare utveckling.
Sedan tillverkningen kommit i
god gång och årligen förbättrats,
sökte ing. Ekman att kunna få
disponera ett pappersbruk för att
själf förädla sin cellulosa till
papper. Han kom därigenom i
underhandling med en på sin tid mycket omnämnd chef
tör en fabriksanläggning, som numera ej ens
existerar till namnet. Där fanns ett litet pappersbruk och
en natron-cellulosafabrik, om hvilkas arrendering eller
köp ing. E underhandlade för sitt bolag. Han ville
emellertid före afgörandet försöka om de i
cellulosafabriken befintliga kokarna passade för hans
kokningsmetod, och därunder inträffade att antydda chef
genom en sin då pålitlige hejduk lyckades utforska
Ekmans hemlighet. Därefter blef ingen affär af. Ek-
man fick finna sig i att man med
någon förändring använde hans
metod, tog patent, hvilket han
försummat, och då efter bästa
förmåga sökte få andra att bygga
fabriker.
Metoden började nu bli känd
och kom så småningom i
händerna på personer, som kunde
vidare utveckla densamma, och
grunden till den nu så stora och
lifskraftiga svenska
sulfitcellulosaindustrien var lagd.
Efter 1879 vistades ing. E. ej
så mycket vid Bergvik. Han
sökte att i utlandet få användning
för sin metod. Vid Ilford i
England byggdes först en fabrik
härför. I norra Frankrike har han
anlagt ett par sulfitfabriker och
vistades på Sicilien en tid för
samma ändamål, därunder han en
gång öfverfölls af stråtröfvare och
blef illa knifhuggen.
Under omkring ett år var han i
Demerara i Sydamerika för att pröfva sin metod på
tropiska växter, men troligtvis utan framgång.
1883 blef han chef för "The Ekman pulp and
paper Co. Ltd", som i Northfleet nära Gravesend
byggde en sulfitfabrik med pappersbruk. Denna
anställning innehade han tills under förra året, då han
drog sig tillbaka.
Sistlidne sommar vistades han i Sverige, men
insjuknade därunder svårt. Mot hösten kunde han
återvända till sitt hem i England och har nu dukat under
för sin sjukdom.
Kliché: Bengt Silfversparre,
C. D. EKMAN. †
Sulfit-cellulosans uppfinnare.
Efter ett äldre porträtt.
ETT MÄRKLIGT JUBILEUM.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
