Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - I. Ett eget litet hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hakan med sin mörka, blåskiftande skäggbotten skjuter fram
mera än nödvändigt, och näsan är allt annat än grekisk. Men
det är ett käckt, välformadt hufvud med hög, jämn, bred
panna under mörkt, rikt hår, och därnedom ligga ett par
stora, svarta, varma ögon, som man inte gärna ser förbi i
hopen, och som lydigt och troget afspegla alla ägarens olika
känslostämningar. Det är på det hela ett friskt, manligt
ansikte, och ingen rynka, intet grått hår skvallrar ännu om att
de trettiofyra år, som pastor Magnusson räknar, tett sig så
besvärliga och rika på kamp och försakelse, som de varit.
Gestalten är smärt, men axlarna breda; det hela gör intrycket
af något öfvermåligt, någonting utöfver medelmåttan, något
som måhända inte alldeles behöfdes i Kvislinge.
Också strålar blicken på den kära gumman vid hans sida
då hon, så liten, så skrumpen och ödmjuk, tittar upp på
honom, så stor och stark. Hennes ansikte är kransadt af
alldeles hvita lockar; det är fylligt och ganska rödlätt ännu,
men fullt af millioner skrynklor som ett gammalt godt äpple
i December, och midt ibland rynkorna tindra ett par små grå,
godhetsstrålande ögon, alldeles som solen öfver en gammal
borgruin. Ett välgjordt porträtt af »mor» i fina kläder skulle
mycket väl kunnat föreställa den raraste »fru», men den enkla
dräkten, den stora ödmjukheten och det sätt, hvarpå gumman
talar vårt gamla, kära modersmål, röja snart den forna »kära
mor i Hultåkra».
Och pastor Magnusson skulle vara den siste att söka dölja
det. För honom är »mor», just sådan hon är, det bästa,
käraste och högsta i världen.
Pålle rycker i vagnen med förtviflans mod och
ansträngande af sina sista krafter.
Där ligger det nya hemmet.
Två klara pärlor tillra ned för kinderna på mor, då hon
ser sin tjugoåriga dröm resa sig framför henne i röda väggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
