- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
142

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - I. Ett eget litet hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hvita knutar. En svart vante famlar upp ur kappan och
klappar sakta den trådslitna öfverrocksärmen bredvid:

— Ärvet lelle ...

Mor ... hviskar han djupt in i det röda, frusna örat,
och så lyfter han ned henne på verandan, där den nya pigan,
skomakarns Lovisa, stod och neg och tog emot.

— Herren välsigne din ingång! Måtte du här i många
år få njuta lönen för all din kärlek!

Och så nästan bar han gumman in i det ljusa hörnrummet
mot sjön.

Torparns kvinna, som varit nere och hjälpt till att skura,
stötte Lovisa i sidan och sa:

— Måtte vesst va’ en reckti präst den där! Han bier
vesst inte så svår på julkalasen som gamle komministern.

Därinne var så rent och fint och luftigt. Visst voro
golftiljorna slitna och hade stora knaggar samt sprickor mellan
hvarandra — komministern skall ju själf bygga och underhålla
hus —, men Lovisa och torpar-Greta hade gnidit dem
bländande hvita. Visst syntes det på väggen hvar porträttet efter
gamle komministern hade hängt tills änkan flyttade för ett
par dar sen, men taken voro hvita, och på det hela taget
var det ingen fara med väggarna heller. Fönsterrutorna skeno
och från hyllorna i skafferiet ångade skurlukt. På den
mellersta stodo två fulla bleckbunkar.

— Nej se mjölk, vår egen mjölk, mor! sade pastorn,
jublande som ett barn.

— Ja, korna kom i morse, å den hjelmeta mjölkar recktit
bra, upplyste Lovisa.

Möblerna voro också komna i förväg. Dem hade
sockenborna hämtat, och det kunde de stå ut med, ty många voro
de inte; men skjutsgubbarna måste ändå ha kalas för omaket
endera dagen, upplyste Lovisa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free