Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - II. Den första söndagen i Kvislinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Bevars! som pastorn befaller, svarade klockarn och
försvann.
Pastorn såg på den bleka, klena gestalten vid dörren.
— Försök att vara lugn nu!
Den hysteriska gråten snarare till- än aftog. Han
betraktade henne allvarligt forskande. Nej, det var nog inte
tillgjordhet och hyckleri; det var nog förkrossande skam och
förskräckelse, som pressade fram denna ångestfulla gråt. Han
tittade efter hennes namn i papperen på bordet.
— Seså Anna, var stilla och hör på mig. Du är allt för
upprörd nu, och själf ville jag helst känna till litet om dina
förhållanden, innan jag med dig har det stränga samtalet,
som ämbetet ålägger mig. Gå därför hem nu och kom till
mig i prästgården på tisdag klockan ett.
— Få ... få ... får ja gå nu då, innan körkefolket
kommer? snyftade Anna och tittade förskrämdt upp på pastorn.
— Ja, du hörde ju hvad jag sa.
— Gud välsigne ... och så smög hon ut med bördan af
sin skam och ilade ned för kyrkbacken.
Kyrkovärden hostade.
— Hm, hm, tocka där di tål allt ve en skrupens di,
förstår sej.
Pastor Magnusson teg ett par minuter, så såg han plötsligt
upp och tittade med sina stora, svarta ögon på den lille bonden:
— Var det något kyrkvärden ville?
— Jag, ne ... nej, för all del.
Hjelmkvist syntes åter i dörren. Pastorn tog upp sin klocka.
— Redan kvarten öfver tio! Hvarför ringer man inte?
— Jag vet att baronens på Hjelmskog kommer till kyrkan
i dag.
— Nåå?
— Jo, då ringer vi aldrig förrän hans vagn syns borta
vid grinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
