- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
322

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nou haur ja inte stort mer än en maunad å vaura här,
dauktor!

— Åh kors hvad den tiden han går i angenämt sällskap!

En vecka förgick.

— Om tri vickour blir ded oundertecknad som reser him
till Skaune.

— Det blir hemskt tomt efter er, fröken Amelie.

— Au sau dauktorn säger! Kaummer allri dauktorn til
Malmö? Dä ä en saun fin sta, au iblann ha vi till och med
blösinstrumenter i Bryggeriträgaurn, au min pappa skaulle bli
sau förtjust au fau si dauktaurn pau middag.

— Hjärtligt tack, fröken Amelie, bära mina vägar åt det
hållet, så ...

När blott fjorton dagar återstodo af fröken Amelies
vistelse på Westberga, anförtrodde hon Star, att fastän hennes
pappa själf skrapat hop duktigt med pengar, satte han högre
värde »pau bildning och ett gautt förstaunn», och för egen
del skulle hon då finna det alldeles omöjligt att fästa sig vid
en affärsman.

Den sista veckan hölls kandidaten dagligen au jour med
huru länge han ännu hade att njuta af fröken Amelies
sällskap.

— Han hauller nog au mej, men han ä blyg, för han ä
sau fatti, anförtrodde hon fru Palmkvist.

Ack, slutligen var afskedets ögonblick inne, och det fanns
ännu alls intet hopp att Star skulle lyckas öfvervinna sin
»blyghet». Fröken Amelie hade lofvat sig själf att i själfva
skilsmässans minut säga honom något att tänka på,
någonting uppmuntrande, någonting som skulle vända hans håg åt
pappa Larssons goda middagar och Bryggeriträdgårdens
»blösinstrument».

Hon hade tagit afsked af alla de öfriga och sparat honom
till sist. Och nu stod hon där i sin präktiga, gråa, rikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free