Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - VI. Ett frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om Maries alltjämt ökade intresse för kapten Malm aldrig
kunde växa till den kärlek, som vanligen råder mellan man och
kvinna, hotade det i stället att stegras till verklig monomani.
Denna trettiosjuåriga kvinnas modersinstinkter hade väckts till
lif af denne mer än femtioårige man. Hennes hjärta
klappade af glädje då han röjde en lättare sinnesstämning genom
att sakta och falskt gnola en gammal operettmelodi och hon
log ute vid sin disk, om hon ännu någon gång fick höra hans
röst, hög och glad, leda en diskussion inne i kaféet eller hans
djupa, breda, rullande skratt, som nu så sällan tonade, tränga
fram genom tobaksmolnen därinne.
Hon drömde om honom i långa, ensliga, mörka nattens
timmar, men inte på vanligt kvinnosätt: att hon passivt föll
intill hans bröst och kände hans starka arm om sitt lif och
hans heta kyssar på panna, kinder och mun och slutna
ögonlock; nej, hon drömde att hon gjort det riktigt lugnt och godt
omkring honom och att han var den passive, som tackade
blott med en ljus blick ur mörka ögon, och att hon blott
någon sällsynt gång, en enda på en hel kväll, sakta lät sin
hvita, fylliga hand glida öfver det svartgråa, stubbade håret
medan hennes hjärta slog jämna, lugna, tillfredsställda slag
och båda kände det som om de kommit under tak och i
värme från lifslång färd i köld och yrande snö på obanade
stigar.
En enda gång hade han med ett besynnerligt tonfall i
rösten sagt, under det han allvarsamt och länge blickade
upp i hennes ansikte: »Ni kan nog vara mycket god, om ni
vill, Marie!»
En vacker sommarkväll ljödo musikens, skrattets och det
sorlande samtalets ljud ut öfver Nålköping från »Hästens» öfre
våning och veranda, starkare och lifligare än någonsin. Det
firades bröllop däruppe. Det var sent på aftonen. Brudparet
hade rest med sista tåget ut på sin glada bröllopsfärd, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
