- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
19

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En stor jagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

chasseurer». Han hade, så långt i hans förmåga stod,
lärt dem att lita på sig sjelfva; lärt dem att rida, att
simma och dyka i djupa floder, att kasta lasso, att
klättra upp i höga träd, att bestiga branta klippor, att
med pilar eller den ofelbara reffelbössan skjuta
foglar i flykten och djur under deras väldigaste språng.
Han hade vant dem att sofva ute på marken, i den
mörka skogen, på den ohägnade prairien, på den
hvita snöbädden, hvar som helst, med skydd af blott
ett ylletäcke eller en buffelmantel. Han hade lärt
dem att lefva på den enklaste kost, och den kunskap
i botanik, som han meddelat dem, särdeles Lucien,
satte dem i stånd att, i händelse af behof, hämta
näring från växter och träd, från rötter och frukter,
och att finna utvägar, der okunnige män nödgats
svälta. De förstodo att uppgöra eld utan både flinta,
stål och krut. De kunde hitta vägar utan kompass,
och sågo af klipporna, träden och himmelens tecken
hvart de borde ställa kosan. Till allt detta hade de
äfven lärt så mycket som den tiden var kändt af
geografien öfver den vidsträckta ödemark, hvilken sträckte
sig från deras hem till kusterna af Stilla hafvet.

Öfversten visste att han utan fara kunde låta
gossarne vistas i prairierna, och det var verkligen
med en känsla, mera af stolthet än oro, som han
samtyckte till expeditionen. Men ännu ett annat
motiv, kanske det mäktigaste af alla, ledde
honom. Han hyste naturforskarens ärelystnad. Han
tänkte på den triumf han skulle vinna, genom att
skicka ett förträffligt tillskott till det stora
europeiska muséet. Min unge läsare, om du någonsin skulle
blifva naturforskare, skall du förstå huru stark denna
känsla kan blifva; och med vår naturforskare var
det så.

Till en början föreslog han att Hugot skulle
åtfölja dem. Detta ville gossarne icke höra talas om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free