Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En räf-ekorre i lifsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekorren på sina bakben, njutande, som det tycktes
af de varma solstrålarne från vester.
Gossarne rörde sig sakta omkring uthuggningen;
Basil gick i spetsen. Kommen inom skotthåll, som
han trodde, upplyfte han sitt gevär och var i
begrepp att trycka af, då ekorren, som till detta
ögonblick icke hade gifvit akt på honom, gjorde ett
oförmodadt hopp, sänkte svansen och sprang utför
grenen, liksom om han varit skrämd. Han stannade icke
förrän han i det närmaste uppnått trädets topp, der
han gjorde halt och tryckte sig tätt intill barken.
Hvad kunde hafva uppskrämt honom? Icke
gossarne, ty han hade icke brytt sig om dem förut; och
han höll sig till och med åt den sidan af trädet, der
de voro, erbjudande den bästa skottafla man kunde
önska sig. Hade han varit rädd för dem, skulle han,
likt alla ekorrar, hafva gömt sig bakom stammen.
Men det var icke dem han fruktade, ty der han låg
horisontalt utmed barken, med hufvudet vändt uppåt,
utvisade han genom en besynnerlig rörelse, att han
hade någon fiende ofvanför sig; detta var äfven
händelsen, ty högt upp och rätt öfver trädet syntes en
stor roffogel göra sina kretsar i luften.
»Håll!» hviskade Lucien, läggande handen på
Basils arm, »håll, broder! det är den rödstjertade
falken. Se, han ämnar slå ned. Låt oss se hur
han bär sig åt.»
Basil sänkte reffelbössan och alla tre intogo en
afvaktande ställning. En löfrik gren befann sig
öfver deras hufvuden, så att fogeln icke kunde se dem,
eller ock, besluten att nedslå på sitt rof, brydde han
sig icke för ögonblicket om deras närvaro.
Lucien hade knappast talat ut, då falken, som
hittills med utspända vingar seglat i luften,
oförmodadt minskade farten, indrog vingarne och kom ned
med ett ljudeligt »vitch-sch-sch-sch!» Han nedföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
