- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
106

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Jagt på vilda kalkoner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han kommit vilse! På alla sidor omkring honom voro
lundar. De liknade hvarandra, eller om de voro
något olika, hade han icke i sitt vilda galopp
anmärkt denna olikhet. Han hade icke den minsta
aning om den riktning hvarifrån han kommit, och
visste derföre icke hvarthän han skulle ställa sin
kosa. Han såg och kände att han kommit vilse!

Mina unga läsare! I kunnen icke fatta hvad det
vill säga att hafva kommit vilse på prairierna. En
sådan belägenhet har modfällt de djerfvaste och
stoltaste sinnen. Starka män hafva darrat då de känt
sig ensamma i ödemarkerna, och det är icke
underligt, ty de visste att följden deraf ofta var döden.
Den skeppsbrutne sjömannen i sin öppna båt är
knappt i värre belägenhet än en vilsekommen
resande på prairiehafvet, och många hafva i en sådan
belägenhet förlorat förståndet. Föreställen er då
gossen Basils känslor!

Jag har redan sagt att han var en förståndig
och modig pojke, och nu bevisade han det också.
Han förlorade icke sin själsnärvaro. Han drog in
hästens tyglar och öfversåg med en forskande blick
prairierna rundt omkring sig. Förgäfves! han såg
ingenting som kunde gifva honom en ledning till
det ställe, der han lemnat sina bröder. Han ropade
högt; intet svar, intet eko en gång. Han sköt af
sin bössa och lyssnade; säkert skulle Lucien eller
François svara med en lika signal, men ingen sådan
signal hördes. Han laddade på nytt och satt för en
stund i sadeln, försjunken i tankar.

»Ha! jag har det!» utropade han, hastigt resande
sig i stigbyglarne; »hur kunde jag vara så dum?
Kom, Svarta höken! ännu äro vi icke förlorade!»

Basil hade icke för intet varit en jägare under
hela sitt lif. Fastän han hade ganska liten
erfarenhet i fråga om prairierna, hade han i stället så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free