Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En slug katt och en listig pungråtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gossarne trodde att hon ämnade släppa sig ned
på marken och försöka undkomma i skogen. Detta
var likväl icke hennes afsigt, ty hon visste att
bergkatten snart skulle upphinna henne, om hon vågade
försöket. Hon innehade nu den möjligast säkra
ställning och hon syntes medveten derom. Hon fortfor
derföre att hänga på den lägsta grenen af
pecanträdet, så nära ut i ändan, att grenen böjde sig
under hennes tyngd. Grenen skulle icke kunnat bära en
pungråtta till, mycket mindre den tyngre bergkatten,
hvilket denne också med ett ögonkast insåg.
Förödmjukad som han var, ville han dock trösta
sig genom ett försök. Han kröp först ut på grenen,
framskred med stor försigtighet så långt ut som han
vågade, och försökte sedan att med klorna nå råttans
svans, hvars ringlar han trodde sig kunna lossa från
grenen. Men han lyckades icke, ty han kunde knappt
vidröra svansen med yttersta spetsarne af sina klor,
och hade lika gerna kunnat försöka att öppna klorna
på en örn. Han klättrade derefter upp på grenen
nästöfver, och trodde sig då komma närmare, men
upptäckte snart sitt misstag. Återigen sprang han
ut på grenen der pungråttan hängde, och tycktes
för ett ögonblick besluten att springa ned på henne
och draga henne med sig till jorden, men afståndet
hindrade honom, och efter en stund gick han
tillbaka och satte sig emellan ett par qvistar på en gren.
Han hvilade sig icke länge innan en ny tanke
föll honom in. Pungråttan hängde icke mycket högt
öfver marken; kanske kunde han springa upp och
fatta henne i hufvudet? Han kunde i alla fall göra
ett försök, och i denna afsigt nedsteg han till trädets
fot och sprang fram till det ställe, hvaröfver råttan
hängde. Men hon var högre upp än han hade
beräknat, och efter några få fruktlösa hopp öfvergaf
han detta försök. Han hade likvisst beslutat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
