- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
157

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXL Eldringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upphörde helt hastigt vargarnes tjut, och dessa djur
afhördes icke mera. Men andra ljud hördes i stället
— stampandet och frustandet af de uppskrämda
hästarne. De unga jägarne hade icke förut tänkt på
att rädda dessa stackars djur. Nu var det för sent
att befria dem — kuguaren var inom trehundra
alnar från lägret.

Alla tre jemte Marengo voro inom eldringen.
Lyckligtvis var vinden stilla och röken steg rätt
upp, lemnande dem rum att andas. Rundtomkring
dem flammade och sprakade elden; men högre än
grenarnes knakande och hväsandet af den
framstörtande trä gasen hördes kuguarens vilda skrik! Nu blef
det klart från hvilket håll djuret kom, ty då de unga
jägarne tittade genom röken och flammorna, kunde
de urskilja den gula, kattlika kroppen, rörande sig
fram och tillbaka under det upphängda köttet. Det
runda hufvudet, den långa, bugtiga ryggen, det mjuka,
gulbruna skinnet tilläto icke något tvifvel derom,
och till råga på olyckan sågo gossarne nu icke ett,
utan två af dessa förfärliga djur, som gingo om
hvarandra fram och tillbaka och begärligt blickade upp
till köttet.

Nu insågo jägarne hvilket misstag de begått, då
de icke nedtagit köttet. Hade de gjort det, skulle
kuguarerna tvifvelsutan tagit detsamma och gått sin
väg, sedan de tillfredsställt sin hunger. Men ack,
det var nu för sent att tänka derpå.

Flera minuter fortforo djuren att gå fram och
tillbaka, med ögonen fästade på det frestande
föremålet uppöfver dem. Flera gånger sprungo de upp
för att fatta det, men deras försök voro fruktlösa
och de afstodo slutligen derifrån. Nu sprang den
ena kuguaren upp i trädet. De kunde höra huru
hans klor skrapade mot barken, under det han sprang
uppåt. Först klättrade han till grenen, på hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free