Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi gingo ut bland människorna med deras
oro, strid och äflan? Innerst förblefvo vi ändå
alltid allena. Ensamma lefde vi, och ensamma
måste vi dö. Hvad tjänade då alltsammans till?
Mycket djupsinnigt hade Hedda aldrig tänkt
öfver lifvet. Men vid hans tal reste sig hela
hennes unga kraft till en enda motsägelse.
— Det fanns nog en mening i det ändå ... vi
skulle göra vår plikt . . . och glädjen, glädjen . . .
Hon kunde icke säga det som hon kände.
Hon var så fullt och fast öfvertygad om att det
någonstädes fanns något öfversvinneligt stort,
rikt och härligt, som det lönade mödan att af
alla krafter eftersträfva och slutligen uppnå. Men
eftersom hon icke kunde finna ord därför,
upprepade hon endast: „glädjen . . . glädjen!" Alla
i huset voro ju så glada i väntan på doktor
Ferdinands hemkomst . . . Var inte herr Magnus
själf glad att få hem sin bror?
Nej, det hade han icke tänkt på?
Icke tänkt därpå? Ingen i hela huset tänkte
ju på något annat.
Herr Magnus svarade, att han föga kände
sin bror.
Kände han icke sin bror? — Hedda slog ihop
händerna af förvåning.
8
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
