- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
143

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redan bådade natten, sora ständigt låg på lur.
Ingen hann tänka på annat än att få dagens
sysslor undangjorda för att följande morgon
börja med den nya dagens arbete.

I serveringsrummet skurade Hedda det gamla,
präktiga silfret, som i hvardagslag var
undan-låst. Fru Axelsons stora nyckelknippa hade
ringt så bestyrsamt och muntert, när alla skåp
och lådor öppnades. Det var förspelet till all
den klang af äkta metall, hvarmed helgen det
året ringdes in på Bredvik. För att silfret,
som obegagnadt legat och mörknat, skulle blifva
blankt och glänsande, stod Hedda och putsade
och gned från morgon till afton.

Ibland kom fru Axelson och lyfte på de tunga
silfverkannorna och skålarna eller vände på de
blanka skedarna för att se, hur arbetet blef
utfördt. Öfver hufvud taget var hon nöjd med
Heddas raska handalag. Hedda hade aldrig förr
sett henne så glad: för hvar dag, som gick,
föreföll hennes ansikte ljusare.

En dag tog Hedda ned alla kristallerna ur
den gammaldags stora ljuskronan i salongen och
tvättade dem. Medan hon höll på därmed,
hände det att solen, som under långa tider
icke synts till, kom fram mellan molnen.

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free