- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1888 /
329

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Fredagen den 16 november 1888 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 46.

Fredagen den 16 november 1888.

l:sta årg.

B Trå:

Klara.berssga.tan 54, en tr.
Amoaaprii:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt.
Ingen Jösnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.

Träffas ä b yran kl. 9—10 ocb 4—5.
Allm. Telef. 6147.

Utffifning-stid:

hvarje belgfri fredag,
bistå numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: bog redaktionen, å
Stads-postens hufvudkontor, i de större
boklådorna saiut å tidningskontoren.

I, som ropen, det är ingen,
ingen själ fördold i tingen:
allt är stoft, ej mer —

Dårar, blott till källan stigen:
sen ert anlete och tigen,
rodnen höljen er!

/’, ]tf. I’i’n iiztbi.

I

Iduns redaktion

har som fast medarbetare antagits hr Johan
Nordling, förut känd inom Iduns läsekrets
genom flere under året i tidningen införda
skisser äfvensom genom den nu pågående
följetongen »Ett storstadsbarn».

Frithiof Hellberg,

Red. o. utg. af Idun.

Å

Skandinavisk Modetidning,

den finaste prydnad för salongsbordet
samt den rikhaltigaste och tillförlitligaste

mode- och handarbetsjournal,
torde prenumeration
oför-dröjligen ske.

Tidningens anmälan å sista sidan i n:r
1, som medföljde till Iduns alla
prenumeranter, torde noga genomläsas.
Skandinavisk Modetidning, som är en alldeles
sjelfständig, från Idun skild tidning, kostar för
november och december

endast 1 krona.

Annonsen om

Iduns Uträttningsbyrå

å näst sista sidan i detta nummer af Idun
torde af tidningens läsarinnor noga
observeras. Redaktionen.

Ett jubileum

f|p; dessa dagar har i Stockholm — ja, vi
«-*-» knnna säga öfver hela landet — firats en
minnesfest af mindre alldaglig art. En svensk
qvinna, hvars namn knappast behöfver nämnas
för att vara kändt, en qvinna, som kring hela
den civiliserade verlden spridt ära öfver sitt
fosterland, en husmoder och författarinna,
hvilken så som ingen annan skildrat de svenska
hemmens lif, har firat sitt glänsande
författare-skaps halfsekelfest.

De dagliga tidningarna ha visserligen redan för
en hvar af våra läsarinnor gjort bekant, hurusom
Emilie Flygare-Carlén den 10 dennes
uppvaktades af anförvandter och vänner, lyckönskande
med blommor oeh varma ord; hurusom på hennes
bord förelåg den särskildt till dagen utgifna
: jubelupplagan af hennes första roman
»Waldemar Klein», hvilkens 50-åriga födelsedag var
inne; — vi taga ändock för gifvet, att Iduns
läsekrets med nöje skall se några ord i sin
tidning, egnade den vördnadsvärda gamla som
hyllning, en hyllning till en af de ädlaste
bland svenska qvinnor.

Emilie Flygare-Carlén är nu 81 år, en
silfver-hårig åldring, som längtar efter slutet, såsom
hon sjelf helt öppet bekänner i förordet till
den nämda upplagan af »Waldemar Klein».
Hvem kan undra, att den gamla efter ett så
långt lif af rastlöst arbete, af mycken framgång
— det är sant — men ock af mycken strid
och sorg känner sig trött. Men med
tillfredsställelse kan hon blicka till baka på sin lefnads
gerning, så visst som alla hennes
landsman-innor och landsmän, redan sen generationer
till baka, med stolthet blickat upp till henne!

Fjerran från de stora gatornas buller och
rastlösa oro har den gamla författarinnan
dragit sig undan till Kaptensgatan ä
Östermalm, der hon sedan mer än 20 år innehaft
samma lugna bo. Det är icke särdeles länge sedan
den, som skrifver dessa rader, hade lyckan att få
besöka fru Carlén i detta hennes hem. Hon
lefver annars nu mera ett mycket stilla och
tillbakadraget lif, ensam med sin gamla
tro-tjenarinna. De enda besök hon i regel tar
emot, äro de af någon nära anförvandt eller
väu från svunna tider.

Djerfvas vi glänta en smula på dörren till
hennes hem för våra läsarinnor? Vi förmoda, att
den gamla med det blida sinnet icke fdrtänker
oss denna lilla indiskretion.

Hela detta hem bär en prägel af något
gammaldags gediget. Förmaket minner till
möblemang oeh hela sin anordning lifligt om ett
landtligt prestgårdsförmak af det gamla
hein-trefliga slaget, på sammagångsomunder årens lopp
hit samlats en del konstverk och modernt
lyx-gods, som ger det vackra rummet en
egendomligt kontrasterande karaktär af konstsalong cn
viiniaiure. I fönstret frodas pelargonier och
cactus. De urmodiga möblerna, klädda i grön
sammet, förefalla oss med sina förgylda
roc-cocoornament rent af vördnadsvärda: hvad allt
skulle ej det gamla bohaget kunna förtälja, om
det egde öron och tungor!

De hvita konturerna af en Venusbyst, en
Apollo teckna sig bjert mot tapetens blåa
bakgrund, en mängd målningar och miniatyrer pryda
väggarna, borden digna under planschverk och
böcker.

Innanför förmaket ligger fru Carléns
arbetsrum, ett litet kabinett i enkelt möblemang,
men kring hvilket naturligen knyter sig
besökarens lifligaste intresse. Der vid fönstret står
hennes skrifbord, ett anspråkslöst litet
skrifbord med en portfölj, ett par pennor oeh ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 04:07:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/idun/1888/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free