Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Fredagen den 5 april 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion, ske ä närmaste postanstalt.—Bidrag frän alla områden rör qvinlig ■ |—v | ■ |l ■ användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas
Hon nämner, att bon skulle vilja ha en stund
dagligen ledig för att egna »sin mans intressen». Ar
nu Fru Betty en så lycklig ung hustru, att hennes
man med henne delar sina intressen för sitt faei; och
andra frågor at hvad slag de vara må, bör hon fram
för allt annat söka bibehbålla detta. Många hustrur
ha aldrig smakat sötman af att vara sina mäns
förtrogna; och hur många qvinnors hela äktenskapliga
lycka har ej sjunkit ner till det mest likgiltiga
förhållande endast derför, att de haft tusen
hushållsbestyr i sitt hufvud, då mannen kommit för att få
hvila och sympati i sin hustrus sällskap. Att han
förr eller senare under sådana förhållanden i stället
uppsöker vänner utom hus, med hvilka han kan
utbyta tankar utan att få tankspridda svar eller
påtvingad uppmärksamhet, får man ej undra på. Lie
har i »Et Samliv» utmärkt väl skildrat ett sådant
förhållande. — Att det är lättare att bibehålla något
godt än att återvinna det, sedan det en gång är
för-spildt, är en gammal känd sanning. Må derför Fru
Betty till hvad pris som helst skaffa sig tid till och
bibehålla intresset för sin mans intressen — det är
det enda råd jag vågar ge henne. W.
För alla svenska mödrar
bör den uppgift Drägtreformföreningen nu
senast satt sig före lia det största intresse och
ha att påräkna den tacksammaste anslutning. Yi
syfta nämligen då på föreningens sträfvanden
att i allmänt bruk införa verkligt lämpiig oeh
hygienisk beklädnad för späda barn.
Ingen omsorg kan väl ligga ett qvinligt
hjerta närmare och vara det mer värdigt än
omsorgen om det unga barnets vård.
Beklädnadsfrågan intar dervidlag naturligen ett
synnerligt betydande rum.
Förnekas kan icke att från gammalt ännu
mycket o förstånd gör sig gällande vis à vis
anordnandet af barnets i de första lefnadsåren
drägt. Vi vilja då icke tala om de
traditionella, hårdt tilldragna lindorna, i hvilket den
späda, ömtåliga kroppen insnörades som i ett
pansar, som genom sitt onaturliga tryck öfvade
sannskyldig skada på dess ännu icke stadgade
lemmar oeh organ. Dessa tortyrinstrument äro
väl dess bättre numera utdömda af hvarje
förståndig moder och för evigt förvisade från
hennes hem. Men hur ofta får man ej ännu
se de små påbyltade med en massa mer eller
mindre ändamålsenliga plagg, som under det de
kanske lemna en onödig och rent af generande
värme för vissa delar af kroppen lemna andra
bara och lätt utsatta för förkylningar, och som
dertill genom sin opraktiska mängd och snitt
verka besvärande och hindrande för barnets
rörelser.
Drägtreformföreningen, som under det senaste
arbetsåret särskildt egnat sin uppmärksamhet
åt uppställandet af lämpliga modeller till drägter
för späda barn, har dervid utgått derifrån, att
beklädnaden måste vara på samma gång lätt
och ledig som den lemnar en tillräcklig och
öfver hela kroppen jemt fördelad värme. I
mycket har föreningen hemtat idén till sina
modeller från England, der man redan länge
allmänt beaktat denna vigtiga sak, oeh der en
verkligt hygienisk barnbeklädnad vunnit
fotfäste.
Under denna vecka har föreningen härstädes
utstält den samling modeller, som nu
föreligga som frukten af årets arbete, och hvilka
på det varmaste kunna anbefallas som föresyn
för hvarje svenskt hem. Vid vårt besök å
utställningen framhöll man särskildt en
lämplig modell till nattdrägt med skjorta och byxor (af
linne) i ett stycJce, genom hvilken konstruktion
barnet hindras att, som nu ständigt är fallet,
i bädden »sparka af sig». Detta plagg var
ock, liksom för öfrigt alla andra underkläder,
försedt med långa ärmar. Mot det
synnerligen vanliga bruket att för små barn begagna
korta ärmar uttalar sig föreningen af goua
grunder på det bestämdaste.
En hvar moder, som intresserar sig för den
ofantligt vigtiga hygieniska sidan i frågan om
de späda barnens beklädnad — och hvilken
gör väl ej det! — kan, genom att personligen
eller skriftligen vända sig till
Drägtreformföreningen under adress: fröken Josephine
Ohlssons modehandel, Blasieholmstorg 14,
Stockholm, erhålla alla nödiga upplysningar och
modeller härtill.
Om qvinnan,
hennes rättigheter och ställning inom
familjen och samhället.
Tvänne föredrag hållna af pastorn i franska
reformerta kyrkan i Stockholm
Rudolf Österman.
(Forts. fr. n:r 12.)
I sitt första föredrag hade talaren sagt, att
qvinnan vore i sin fulla rätt, då hon fordrade
likställighet och frigörelse. Men lika fullt gåfves det
menniskor med både intelligens och klokhet, hvilka anse,
att qvinnan för att blifva sin sanna natur trogen
borde starkt begränsa sina fordringar — att man
måste noga skilja mellan emancipation och
emancipation.
Talaren framstälde den frågan, huruvida det vore
önskligt att qvinnan begagnade sig af de rättigheter,
som hon otvifvelaktigt hade, till likställighet med
mannen i det offentliga lifvet, huruvida det öfverhufvud vore
lämpligt att hon förändrade sina nuvarande
lifsvilkor derhän, att de komme i öfverensstämmelse med
de förhållanden, som betingades af en ny
samhällsställning för henne.
Innan han besvarade denna fråga framhöll han,
att hon otvifvelaktigt borde hafva ett ord med att
säga i offentliga angelägenheter, att flere länder
tillerkänt henne rösträtt o. d. och att detta i viss grad
förbättrat hennes sociala ställning. Men å andra
sidan misstänkte han, att det allmännas tjenst ej
öfverensstämde med hennes qvinliga natur, att hon
i konkurrensen och likställigheten med mannen
skulle förlora den hänsyn hos denne, hvaraf hennes
naturliga svaghet vore i behof, att mannens
ringaktning skulle träda i stället för hans vördnad och
att den qvinliga intelligensens och det qvinliga
hjertats förra instinkter under samlifvet med
männen oupphörligen skulle stötas tillbaka af den
manliga ensidigheten och kylan.
Det inflytande på det borgerliga lifvet, som
qvinnan redan under nuvarande förhållanden hade, vore
ej obetydligt, hennes spira vore t. o. m. längre än
männens, och hennes mission vore icke mindre
beaktansvärd, derför att den skedde i det tysta.
Talaren trodde, att hennes sträfvan derför snarare borde
gå ut på att förstora detta tysta inflytande, än vända
sig utåt. Han fann det icke troligt, att en yttre
qvinlig emancipation vore gaguelig för samhället
och ansåg, att, om en sådan i stort utfördes, skulle
qvinnan komma att försumma sina husliga pligter
och i all synnerhet den uppgift, för hvilken hon
framför allt vore egnad, nämligen barnens
uppfostran. Och i barnens uppfostran låge samhällets
framtid. Talaren förmenade vidare, att en yttre
emancipation ingalunda skulle gifva qvinnan en högre
grad af lycka eller ett större mått af sann
tillfredsställelse. En hård kamp vore hufvudmomentet i det
yttre lifvet och qvinnans ömma, fina och subtila
väsen skulle ständigt ända till vämjelse stötas till
bnka af hårdheten, grofheten och egoismen.
Af dessa och andra skäl ansåg talaren, att
qvinnan borde efterstäfva en emancipation, som ginge
ut på vinnande af alla de rättigheter och privilegier,
som noggrant öfverensstämde med hennes natur,
instinkter och intressen, men att hon borde afhålla
sig från den emancipation, som komme att draga
henne ut ur hennes undangömda ställning och
försätta henne i vilkor, som voro ogynnsamma för
utförandet af den stora roll, som vore henne särskildt
förbehållen. Och hit räknade talaren framför allt
den af inspiratrice åt mannen i hans gerning.
Såsom inspiratrice bör hon framför allt verka inom
familjen, men då det äfven finnes qvinnor
utan familj eller dermed sammanhängande pligter,
må dessa verka inom den sfer, till hvilken de höra,
dock alltid bevarande sin qvinliga tillbakadragenhet,
hvilken just är hemligheten af det ofantliga
inflytande, som qvinnan utöfvar.
Talaren uttalade den önskan, att den svaga flickan
måtte undervisas så grundligt som möjligt i alla
vetenskapens grenar, men att hon samtidigt med
sina stigande kunskaper icke måtte förakta sitt köns
sysselsättningar. Hon borde taga känuedom om
allt och intressera sig för allt, på det hon fiiä kunna
samtala med sin far, sina bröder, sin fästman och
sin make och dessa i henne finna en verklig
kamrat och en bildad vän.
Med ett ord : den unga qvinnan borde vara så väl
väpnad för lifvet som möjligt och utrustad jemväl
på mannens områden — det vore den emancipation,
som alla intelligenta män omfattade såsom ett
önskningsmål; så utrustad — låt vara till hälften
eman-ciperad, till hälften fri — komme lion att spela den
lyckligaste rollen i lifvet. Hon blefve nämligen
derigenom för sin man en upplyst inspiratrice, en
tillförlitlig rådgifverska, ett verkligt stöd i alla lifvets
strider. Guido.
De i sista stund tillströmmande annonserna ha i
dagens nummer allt för mycket inkräktat på
textutrymmet. Vi skola emellertid hålla våra
läsarinnor skadeslösa genom att utgifva något
af de närmaste numren i 12-sidigt format.
Teater och musik.
Kungl, operan. Sistlidne lördags symfonikonsert
hade samlat en till sista plats fullsatt salong.
Aftonen fick ett särskildt intresse genom den
framstående pianisten Frans Rumrnels uppträdande.
I utförandet af Beethovens pianokonsert (g-dur)
samt i Liszts fantasi öfver ungarska folkmelodier
hade den celebre virtuosen tillfälle att lägga i
dagen alla de goda egenskaper, som känneteckna
hans pianospel: ädelhet och soliditet i föredraget,
den yppersta nyansering och en teknik så ofelbar
och utvecklad, att man svårligen kan tänka sig
något bättre. Programmets orkesternummer
utgjordes af Mendelsohn-Bartholdys uvertyr till
»Hebriderna», Wagners förspel till »Tristan och
Isoide» (bisseradt) samt en suite af Massenet,
redan i fjor här utförd. Hofkapellet under ledning
af hofkapellmästaren Nordquist skötte sig som
vanligt utmärkt.
På torsdagen innevarande vecka gifves en extra
symfonikonsert, då hr Franz Rummel likaledes
biträder.
På tisdagen gifves f. f. g. under innevarande
säsong Mozarts populära opera »Trollflöjten» med
en på flere händer ny rollbesättning. Denna
föreställning gifves till förmon för k. teatrarnes
pensionskassa. Nästa repris blir Meyerbeers
»Hugenotterna», hvilken opera ej på flere år uppförts
härstädes.
K. Dramatiska teatern har nu flere gånger gifvit
»Frun från hafvet» och ständigt för fullsatt
salong. Intresset för det märkliga dramat är också
fortfarande lika lifligt och det bifall, som särskildt
fru Fåhræus skördar för sitt ypperliga spel, lika
stormande.
På torsdag innevarande vecka begynner fru
Betty Hennings från Köbenhavn en serie gästspel
härstädes. Början göres med Ibsens »Ett
dockhem», der Noras roll utföres af fru H.
Fröken Sigrid Wolfs konsert i Musikaliska
akademien i går (tisdag) hade lockat nästan fullt hus.
Den intelligenta sångerskan skördade lifligt och
välförtjent bifall. Likaså de biträdande
förmågorna, bland hvilka i synnerhet utmärkte sig
kon-sertgifvarinnans mor, den celebra norska
skådespelerskan fru Louise Wolf, som på ett
förträffligt sätt föredrog ett par af Andersens sagor, och
hr Tor Aulin, vår unge framstående violinist.
Ackompagnementet sköttes på det förträffligaste af
fröken Helena Munktell, den talangfulla
tonsätta-rinnan, och kompositören hr Emil Sjögren.
Deri 3 april.
Idun bör ej saknas i något hem; den vill för
alla vara en god tomte, en tillförlitlig
rådgifvare.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
