Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 1 maj 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1891 IDUN 141
lig man i kort, åtsittande kavaj, som präk-
tigt framhöll hans smärta, välväxta figur.
Det var den unge ingeniören från granngår-
dens fabriksanläggning.
»Väl mött, fröken Anna», helsade han.
Hon böjde hufvudet, utan att svara. Det
hade kommit öfver henne vid hans åsyn en
plötslig förvirring, blicken fuktades och hjär-
tat klappade häftigt — symptom, dem hon
ej förut erfarit och ej heller nu rätt vågade
göra sig reda för.
Han märkte hennes oro och betraktade
henne skarpt. — — Väntade hon någon,
var det kanske ett blifvande rendez-vous
han störde? Blodet steg honom åt hufvudet
vid denna tanke. Åh nej, det var ju omöj-
ligt. Hvem skulle väl den andre kunna
vara! I alla händelser vore det ju lätt att
skaffa sig visshet därom. Så bredde han ut
sin näsduk och satte sig på marken vid hen-
nes fötter.
Konversationen spann dem snart in i sin
lätta spindelväf, det ena ordet gaf det andra,
och allt som samtalets ström gled vidare,
svann hennes förvirring mer och mer. Hon
kände det i stället så outsägligt ljuft och
tryggt att se honom sitta där så nära, att
höra hans röst, och hennes känsliga ansikte
återgaf som en spegel hvart minspel i hans.
Han täljde henne minnen ur sitt lif, berät-
tade om sin ungdom, huru han från ett fat-
tigt hem gått ut i världen att själf skapa sin
framtid. Och det hade ju också lyckats, åt-
minstone jämförelsevis. Men ändå — —!
»Åh, vet ni, fröken Anna», fortsatte han,
»det ges stunder, då man efter slutadt slit för
dagen frågar sig, hvartill i själfva värket allt
detta skall tjäna. För hvem arbetar man?
För sig själf, för egen njutning, mat, dryck,
kläder och allt det där. Godt, men om nu
ändå allt detta ej mäktar ge en full tillfreds-
ställelse. Det ligger något ängslande i denna
känsla af ensamhet; nå, däraf har ni, hoppas
jag, ingen erfarenhet, men jag har det, jag.»
»Att vara ensam» — hennes stämma skalf
med en underton af bruten gråt — »skulle
jag ej veta, hvad det är!» Och halft mot
hennes vilja trängde den fram i brutna me-
ningar, en bikt om allt hvad hon i tysta
stunder känt och tänkt. De voro ju två
hemlösa foglar båda, dem lifvet gjort ve och
sårat till blods, hvad under då, att en mäk-
tig sympati drog dem till hvarann. Plötsligt
tystnade hon i djup förvirring. Han hade
stigit upp under det hon talade, fattat hennes
hand, som villigt räcktes honom, och innan
hon rätt visste, huru det gick till, hade han
lagt sin kärleks bekännelse för hennes fot.
Hon såg upp, hennes tårbländade blick
sökte hans, och kinden glödde, medan dar-
rande och blygt ett ja smög öfver hennes
läppar. Kring om dem var allt vår och ju-
bel; solen, som nyss beslöjats för en stund,
bröt nu åter fram ur en ullskys brustna pär-
lemor, och lifvets unga vårlycka mötte deras
egen i älskogsbekännelsens första, saliga
timme. Därute öfver dalen sjöng lärkan sina
jublande hymner, järnvägsspårets stål glittrade
i solskenet, rasslande för snälltåget, som när-
made sig söder ifrån. Och gripen af ett plöt-
sligt behof att ge uttryck åt all den lycka,
som svällde inom henne, lösgjorde hon sig
ur älskarens omfamning och vinkade med
sin hvita näsduk en helsning åt lokomotivet,
där det blixtsnabbt brusade förbi med vag-
narne efter sig, flämtande af ansträngning,
men ändå skälfvande i styrka — en väldig
symbol af frihet, glädje och kraft.
”Framtidsdräktens” basar.
Bref till Idun.
* London i april.
En praktisk och hygienisk dräkt för kvinnor —
såväl öfver- som underdräkt — det tycks verkligen
vara snart sagdt en brännande fråga i vår tid. Det
vill säga, en sådan dräkt är nödvändig, ej så
mycket för den kvinna, som beskedligt sitter hemma,
och syr ett litet broderi, läser en »spännande ro-
man» och för resten tänker blott på kläder och
nöjen — dessas antal är åtminstone i England
jämförelsevis litet nu för tiden — ej heller så
mycket för den kvinna, som blott rustar i sitt hem
och har föga intressen dessutom — annat än an-
gående hur nästan »liar det» — men för den
kvinna, som allt mer kommer fram på världs-
scenen, som ej syr så mycket broderi och ej lä-
ser blott spännande romaner, men som både ar-
betar och läser mera, som styr sitt hem kanske
både framgångsrikare och lättare, därför att hon
förstår bättre, hur göromålen böra skötas; som er-
känner sig ha plikter, ej blott inom familjen, men
mot samhället i smått eller stort, och därför har
mycket att sköta äfven utom hemmet: många li-
dande medmänniskor att hjälpa — ej med pen-
gar blott, men hellre med råd och dåd — många
kommunala åligganden o. s. v. Det är denna,
den nya tidens och framtidens kvinna, hon som
ofta »står på egna fötter» — som har att själf
förvärfva sitt uppehälle — det är hon, som behöf-
ver kunna röra sig fritt och obehindradt i hvad vä-
der och väglag som helst, och som ej bör öda sina
kroppskrafter på att bära eller släpa onödigt tun-
ga och långa kjolar och spänna in sig i tvångs-
tröjor, det är hon, som framför alla behöfver en
reform i klädedräkten. Och därpå arbetas också
bär på så många håll och inom vida kretsar.
»Rational Dress Society» är en förening, som
gjort och gör mycket för detta mål, och som le-
des med kraft och energi af vicountess Harber-
ton. En basar, kallad »the Corning Dress Bazaar,
Framtidsdräktens basar», hölls för några dagar se-
dan genom denna förenings försorg i »Kensington
Town Hall» till förmån för en association, som
underhåller hushållsskolor för tjänstflickor. Som
dess förnämsta »attraction» angafs, att alla försäl-
jande — omkring 50 damer ur den högre societe-
ten — skulle vara klädda i olika modeller af »fram-
tidsdräkter», d. v. s. praktiska, hygieniska och till
det yttre tilltalande kostymer för promenad, hem-
lif, sällskapslif, resor m. m.
Det var ju ganska lockande, och jag antar, att
några af Iduns läsarinnor skola vara hågade att
följa mig dit!
I den stora salen äro ej mindre än 14 vackert
anordnade stånd, alla innehållande olika slags
varor. Lady Harberton presiderar öfver handar-
beten (fancy work) och säljer mönster på de olika
dräkterna ; lady Coffin bjuder på italienskt ler-
gods m. m. ; mrs Oscar Wilde, hustru till grund-
läggaren af den s. k. »ästetiska rörelsen» (aestetic
movement) inom klädedräkt, rumsdekoration m.
m., har till försäljning sötsaker och små toalettar-
tiklar; mrs] Taylor’s stånd innehåller Rational
Dress Society’s förträffliga underkläder ; mrs Char-
les Hancock, uppfinnarinnan af den mycket
omtalade och mycket omskrifna »Muddy weather
Dress» (dräkt för dåligt väglag), förestår blomster-
ståndet och mrs Charles Mallet buffeten o. s. v.
Hvad som dock först ådrager sig vår uppmärk-
samhet är de officierande damerna — eller rättare
deras kostymer.
De som utgå från »Rational Dress Society» äro
dessa med s. k. »syriska» samt »japanska» kjolar.
De förra bestå af ett slags mycket vida mameluo-
ker (utförda af mjukt, graciöst tyg), som visser-
ligen göra intryck af en kort kjol, men dock vid
hastigare rörelser något visa sin delade karaktär.
Lifven vexla i många former, dock ha nästan alla
något slags bluslif med små koketta turkiska jac-
kor af olika snitt. Den »japanska» kjolen är rak,
men liksom den förra, kort och delad ; många
slags lif bäras äfven till denna, men dock i intet
fall tätt åtsittande.
Vackra, mjuka tyger och behagliga färgsamman-
sättningar tillika med ledighet vid alla rörelser
utmärka dessa kostymer, men man måste er-
känna, att som de flesta äro ganska korta, spela
fötter och smalben en väl stor roi, hvilket torde
motverka deras allmännare antagande, och ej är
det heller nödvändigt för fria rörelser, att kläd-
ningen har en delad kjol, eller, för innedräkt, är
så ofantligt kort. Ur artistisk synpukt kan an-
märkas, att öfverkroppen, i anseende till den korta
kjolen, synes allt för lång mot underkroppen.
Lady Harberton — en stor, kraftigt byggd dam,
mellan 50 och 60 år — bär, liksom sina anhän-
gare, sedan flere år alltid »delad kjol», men man
kan just ej säga, att hennes stora fötter taga sig
bra ut under de tämligen korta mörkblå mame-
luckerna! En halft åtsittande öppen jacka och
bluslif därunder fullborda hennes toalett.
Mrs Hancock, iförd sin »Muddy weather Dress»,
hvilken jag beskrifvit i ett föregående bref, är en
liflig dam på omkring 45 år. Man kan tryggt
säga, att denna dräkt på intet vis är i ögonen
fallande. Vet man ej, att inga kjolar, utan knä-
byxor bäras under kjolen, anar man det ej. Det
är säkert en dräkt, som har framtid för sig, och
man kan ej annat än beundra, med hvilken ledig-
het och lätthet mrs Hancock rör sig i den.
Det är också en dräkt, som kan trotsa åtmin-
stone hvad väglag som helst. Mrs H. resonnerar
bl. a. sålunda: »Med de vanliga promenaddräk-
terna ha vi att välja mellan att gå ut, få våta,
smutsiga kjolkanter och därigenom genomvåta föt-
ter — och riskera vår helsa; eller sitta inne och
genom ■ brist på motion riskera vår helsa.» Och
sedan för alla dem, som måste gå ut, hvilken väl-
gärning att, med tillägg af regnkappa och galoscher,
kunna obehindradt gå ut i hvad väder och väg-
lag som helst.
En ung dam är klädd i sammanslags kostym,
men af grått promenadtyg och med åtsittande lång
jacka; och en mycket vacker dräkt är det, samt
på intet vis anmärkningsvärd, hvad utseendet be-
träffar.
En flicka på tolf år har äfven en klädning af
samma slag, med knäbyxor samt bluslif i ett med
kjolen, således mycket lik Dräktrefoimföreningens
skoldräkt.
Rational Dress Society’s underkläder äro äfven
i hufvudsak öfverensstämmande med nämnda före-
nings.
Tidningspressen uttalade sig _ i mycket lofpri-
sande ordalag. Bl. a. säger Daily Telegraph, att
»den brist på grace, som den »delade kjolens»
fiender tillskrifvit, den på intet vis gaf sig till-
känna», och att »en manlig åskådare ej var istånd
att upptäcka bristen i kontinnitet i dessa skickligt
anordnade draperier, om hemligheten ej angafs
för honom.»
Man kan ej annat än hoppas, att »the Rational
Dress Society» skall lyckas att i vida kretsar
sprida intresset för en rationell klädedräkt för
kvinnor, om man ock ej är öfvertygad, att »the
Syrian» eller »the Japanese Dress» äro »framtidens
dräkter.»
Unna Fleetwood-Derby.
Husmoderlig almanack.
Maj.
Våren kan nu anses vara herskare öfver naturen
— husmodern kan alltså utan skrupler ställa med
pelssakernas och den öfriga vintergarderobens vädring,
piskning och nedläggande; — hvar och en tillväga-
går därmed på sitt bepröfvade sätt; dock varnas för
användande af uteslutande lätt bortdunstande äm-
nen, såsom kamfert, linnelappar doppade i fotogen
o. d., samt att utsätta kläderna för stark sol under
vädringen.
Brasornas och lampornas tid är äfven slut, de vi-
ka för värme och solljus; därför rengöras eldgafflar-
na, hvaretter de bestrykas med olja eller fett, lindas
i papper och förvaras på torrt ställe. Lampornas
oljehus befrias från alla fotogenrester, och så framt
återstoden af vekarna skall kunna begagnas till hö-
sten, urkokas desamma i såpvatten. Hela brännaren
kokas i skarp sodalut, för att befrias från all smuts
och sot. Kronorna förses med sina gazeöfverdrag
att skydda dem för flugor. Sängkläder vädras och
piskas, hvartill man dock väljer en riktigt varm och
solig dag; men piskningen bör vara gjord, innan de
hunnit bli genomvärmda, intagningen däremot bör
ej ske, förr ä,n de blifvit helt och hållet afkylda igen.
Markiser uppsättas, och i skafferier och matbodar
anbringas s. k. flugfönster, d. v. s. flyttbara ramar
med ståltrådsväf att inpassas i fönsteröppningen.
Sommargarderoben synas, ställes i ordning eller
moderniseras. De aflagda vinterkläderna repareras,
innan de hängas undan. I potatiskällaren behöfs
flitig eftersyn, dels för att plocka ut skämda potatis,
dels för att afplocka groddarna. Rökta varor skyd-
das för mögel genom ingnidning med fuktadt salt
eller kli och för flugor genom påsar. Ägg kunna
ännu inköpas till vinterförvaring, majägg skola just
egna sig bäst att nedlägga i kalk.
I slutet af maj börjas syliningstiden med rabar-
bern; stjälkarne behöfva just ej vara af spädaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
