Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
»Jo, hvarför ej! Mitt motstånd, liksom ert,
har ramlat undan för undan för allt det andra.
Nu, fröken Sidsel, få vi sträcka vapen äfven för
det sista — för solbaden.»
Fröken Sidsels lilla beniga hand omfattade
krampaktigt boken i knäet. Ty denna härliga
tid af frihet och hvila gick fröken Sidsel alltid
med en roman i handen — alltid blef det någon
stund mellan målen och kurens olika föreskrifter
att titta i den.
»Jeg er bange for, at det er umuligt», stam-
made hon.
»Så sade ni om det första luftbadet också.»
Men här rörde Märta vid ett för fröken Sidsel
rysligt minne. Hon hade bestämdt nekat att del-
taga i luftbaden. Märta fick gå ensam och fröken
Sidsel satte sig med sin bok i ljuflig ro i skogen;
men det ömtåliga samvetet plågade henne —
hennes »söde Grevinde» hade sett så missnöjd ut,
då hon gick. Med en suck slogs boken igen,
fröken Sidsel samlade ihop allt det mod, hon ägde,
och beslöt en öfverraskning. Stilla smög hon in
i luftbadets afklädningscell, fick på det småprickiga
plagg som Märta skänkt henne för dessa luftbads
räkning, och sprang med ett gladt, en smula hy-
steriskt gladt tillrop ut på den inhägnade sand-
planen, där några lika luftigt klädda varelser som
hon själf dels sprungo omkring, dels slogo käglor
i ett hörn, dels hängde i gungor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
