Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
De stirrade på den lilla skuttande, brunbenta
varelsen, stumma af öfverraskning, tills en af dem
gaf till ett varnande rop. Fröken Sidsel hade i
sin skälfvande ifver att öfverraska och sin dar-
rande fruktan för hvad som förestod henne, tagit
fel och kommit in i herrluftbadet.
Nu kunde Märta le åt detta, men då! Hvil-
ket besvär hon haft att trösta fröken Sidsel och
få henrie att stanna. Fröken Sidsel ville resa
hals öfver hufvud. En sådan otur den stackars,
skygga varelsen också jämt hade! Märta kunde
teckna sig till minnes en hel del fall, då hon varit
samman med fröken Sidsel, och dennas brist på
sinnesnärvaro ställt till spektakel för dem. Nu
blef det dock bättre för hvar dag som gick, ett
visst tryggt lugn började utmärka fröken Sidsel
och — Märta log åter, där hon granskande be-
traktade sin väninna från sidan — icke ens vid
bordet hände henne numera några malörer. Bara
ett par salladsblad, en äggbit och en hop bröd-
smulor i knäet bredvid romanen! Men hvad var
detta mot första tidens kullvälta såsskålar, pota-
tisar som trillade hit och dit och kompottkärnor,
som den hysteriska varelsen hostade i ansiktet på
sina grannar. Servietten stoppades icke längre i
fickan i stället för näsduken.
Äfven till det yttre hade den gamla frö-
ken undergått en fördelaktig förändring. Hyn
hade ljusnat, blickens milda, goda uttryck
skämdes icke längre af skygghet och innanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
