Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
nu — icke för något pris. »Älskade honom icke
nog ännu! Hur skulle hon kunna älska honom
mer? Kan man älska mer, än när man fri-
villigt afstår, emedan man icke vill ha detta
det härligaste i sitt lif neddraget och slitet till
lump i den hvardagliga sammanvaron», frågade
hon sig, kvidande i sitt inre.
Han såg, hur det var fatt med henne, sade
ingenting, men återförde henne icke till de andra,
utan ledde henne finkänsligt upp till slottet. Och
hon lät sig ledas. Han lämnade henne åt sig
själf inne på den aflidna fru v. Langen-Zieppens
rum — åter en gång i mors egen sidenblommiga
länsstol. Och där satt Märta och öfverlade, sedan
hon blifvit ensam. Men icke mycket. Hon kunde
endast känna ett hårdt, torrt lugn öfver att ha
stått emot honom, underligt blandadt med bultande
ångest — två stridiga element, hvaråt hon fråg-
och håglös gaf sig.
Det sades, att hon icke mådde bra. Men
doktor Stråles förfrågningar och Minas och fröken
Sidsels ängsliga deltagande och de andras nyfiken-
het stod det icke till att undgå. Och detta fingrande
på ömtåliga känslosträngar kom hennes domnade
stolthet att springa upp med ny spänstighet. Hon
lät värden föra sig till supén och tog sedan plats
i balsalen, ehuru afböjande att dansa. Det var
mest de små skära tärnorna, som voro uppe på
det bonade golfvet. Några äldre damer dansade
sirligt med i ronddanserna med sina få par; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
