Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla Ann-Beate teg. Hon hade åter-
sett andra unga hustrur sedan de hos henne
gråtit ut sin blygsel och strid med sig själfva,
en resignerad, en annan likgiltig, en tredje
galgmunter, — ingen förkrossad.
Slutligen sade hon mildt:
»Ja, de små barnen, du Marion. Mo-
derslyckan uppväger ju makans missräknin-
gar, till och med förödmjukelser.»
»En eventualitet! Jag tror, jag skulle
hata de barn, som komme till blott af under-
kastelse å min sida.»
»Men att icke naturen hos dig tagit ut
sin rätt. Kanske har du misstagit dig på
din kärlek till Harald.»
»O, jag älskar honom! Hur har sista
tidens konflikter lärt mig bättre än förlof-
ningstidens kyssar — för kyssar och smek
har jag varit van vid från det jag var liten,
och Harald var så grannlaga och jag tyckte
det var ingen skillnad. Så dumma äro visst
oftast vi af tanter och farbröder och vän-
innor förkyssta flickor. Men nu — åh, jag
skulle ha tillhört Harald, om jag inte fått
den där förfärliga inblicken i hans föregå-
ende —.»
»Som du väl borde kunna förlåta.»
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
