Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon på egen räkning ett enkelt marmorkors.
Där skulle endast stå: »Barnet».
Och när hon sedan gick där mellan grafvar
med dyrbara egendomliga skulpturarbeten,
simpla kors eller små altaren, alla med franska
namn och inskriptioner, och slutligen kom till
den plats, där hennes eget lilla kors stod med
sin främlingsinskrift, kände hon det som både
gossen och hon hörde till de hemlösa, de som
aldrig få plats i den stora, trånga världen.
»Mitt eget lilla lyckliga barn, som nu sofver
så godt,» kunde hon hviska, där hon —
tacksam för att det var landets sed — låg på knä
vid grafven, »det hade varit svårt för dig att
hitla något mål; du kom ju liksom en
ving-skjuten fågelunge in i lifvet. Jag hade gått
vilse, och än vet jag inte, om jag funnit rätta
vägen igen. Hur skulle jag då fått kraft att
leda dig?»–––––
När Börje ansåg, att hon besökte
kyrkogården för flitigt, sade han, alt del vore
nyttigast för henne att byta om vistelseort. Själf
måste han snarast återvända till Bingbo, där
de hunno vända alla hans förslag bakfram,
om han dröjde längre, men han ville, att Elsa
skulle resa till ett fjällsanatorium och stärka
sira nerver. Han följde henne dit och
installerade henne omsorgsfullt. Hon måste lofva att
sköta sig ordentligt. Minst ett par månader
skulle hon stanna. Nu kände hon sig ganska
stark; lifvet ville ej släppa henne trots allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
