Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvita löfmassa. Förr har jag alltid hållit mest
af dem så, när de nalkades den långa
hvilotiden. Nu är jag inte så glad för hösten längre;
den liksom samlar alla tunga minnen i sitt
vissna fång.
Det är rätt lustigt att träffa forna bekanta
och se, hur väl tiden farit fram med de flesta.
Ja, mina ännu ogifta flickvänner förefalla rent
af föryngrade, och de föra sig så rankt och
målmedvetet som visste de precis sin ödesväg.
Det är underligt, hvad det förkrympta rätat ut
sig på ett knappt decennium och funnit sin
plats. Det är bara ett fåtal, som ej kunna
ni-velleras och bli praktiska maskindelar; dessa
få gå för alltid.
Hos Karl-Wilhelms umgås inga
undantagsmänniskor. De ha en mycket vidsträckt
bekantskapskrets och alla möjliga branscher
representeras där på bjudningar och visiter.
Min svägerska är en charmant dam,
verserad värdinna, road af sällskapslifvet och
endast någon gång, när hon är vid dåligt humör,
par depit hängifven ensamheten. Jag har visst
aldrig nämnt, att hon heter Sigrid, men säkert
är att intet namn i världen kunde passa henne
bättre. Hon är stor och kraftig med gustavianskt
buktad näsa, sällsynt ljusblå ögon och ett gult
hår, hvilket »för sig utmärkt» (en omtyckt
hår-frisörsketerm).
Stockholm och hon passa hvarandra som
ett oslitligt tvillingförbund. Hon är dekorativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
