Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog att göra sig på de hvita, välsopade
asfalttrottoarerna och i de lyxiösa,
museistils-salong-erna, dår man diskuterar konst med
virtuosmässig färdighet.
Ingenting är främmande för den societet,
som introducerades efter 1890; alla områden
behärskas med mer eller mindre grundlighet,
och ett slags metropolspråk har blifvit infördt,
som en utanförstående lyssnar halft beklämd
till, undrande att så många ord kunna glida
oskadda öfver tungan.
Karl-Wilhelm och Sigrid äro mycket
lyckliga eller rättare lagom lyckliga för att passa
ibland andra, och deras våning är förstklassigt
inredd. När jag skrifver »våning», slår det mig
plötsligt, hur karakteristiskt det är för
hufvud-stadsbon, att han sällan använder vårt vackraste
ord »hem». Man hör mycket oftare »uppe i
våningen» eller »våra rum» som det vore frågan
om något opersonligt, men nödvändigt, något
som inte alls ens psykiska jag kände sig
för-enadt med.
Det är sent en kväll efter en
teaterföreställning jag sitter i mitt pensionatsrum och
skrifver detta. Det har varit en brokigt
angenäm dag, börjande med en shopingtur i de
stora, utsökta magasinen, som importerat Berlin,
London och Paris i ganska ansenlig skala.
Sedan måste jag kläda mig för en liten
middag hos Karl-Wilhelms gode vän, direktör
Lycke. Han är ungkarl, rentier och melan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
