Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lille-Sven.
Manande, högtidligt omutliga, som om imgenting
i världen skulle kunna förmå dem att tiga, ringde
klockorna samman till gudstjänst.
Det var pingst. En den vackraste majdag med
ungt gräs och blommande hägg i backarna, fågel-
sång och luftigt förtonande sommarskyar i det sol-
mättade blå. Till och med eljes flitige kyrkobesö-
kare försummade i dag gudstjänsten — den, ungmön
våren, inbjöd till besök på landet för att beskåda,
huru långt hon hunnit på sin väfnad af ljusgrönt
och solguld med buketter af styfmorsblommor och
gullvifvor, en matta i ljusa, fina färger att kastas
ut öfver vinterns fotspår, där de veko af upp mot
höga norden. Ungherrar andades ut efter veckans
arbete, vid pulpet eller bok eller annat, och gjorde en
sträckpromenad till närmaste gästgifvaregård, där de
åto en glad frukost; familjer tågade till skogs med barn
och matkorgar, och det lilla samhällets skolungdom
såväl manliga som kvinliga höll nästan mangrannt
till på bergshöjderna eller i de djupaste dalarna,
där portörer fylldes och de medhafda bakelsepåsarna
länsades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
