Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sinnesrörelserna, sjönk lille-Svens hufvud snart till-
baka, och han föll i en sorts domning, hvarunder hans
själ gick sin vanliga kretsgång omkring de föremål,
som, likt ditslungade projektiler, en gång för alla
satt sig fast där, medan på samma gång den fysiska
känsligheten vardt till onatur uppdrifven.
”Detta är änglahänder, som stryka mig”, tänkte
han i detta tillstånd midt emellan sömn och vaka,
vid den ljufva domningen, då de uttröttade musk-
lerna slaknade till ro, och: ”detta är den stränge
Gud Faders hand”, då det svallande blodet stack som
med synålar under fotsulorna och ut i huden utefter
armar och rygg på väg till och från hjärtat. ”Och
detta är dånet från helvetesbranden” — då i det-
samma Hanna med buller öppnade dörren och kom
in med brickan, hvarpå hans middag stod. Yrvaken
satte han sig upp, men med snabb själfbeherrskning
var han genast åter vid det närvarande. På nytt
öfverfölls han af sin vrede och sorg, ty som hans in-
tryck af den yttre världen voro så få, hade de desto
skarpare bränt sig fast i hans af naturen fasthål-
lande lilla själ.
Och dessa besök på Slätthaga hade ju dessutom
varit de hittills första och enda ljuspunkterna i lille-
Svens lif. Hvart och ett af dem var ett det dyr-
baraste minne för den ensamme gossen med hans
ensidigt religiösa sinnesbegrepp. Där ute var han
ett barna som andra, som lekte och rasade sig till
aptit och en sund nattsömn, medan han hemma hos
Hanna plågades af olust dagen i ända och af ångest
för onda öfvernaturliga makter om natten, som kom
honom att tänka, att när han blefve stor och kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
