- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
37

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 ett nu remnade väggen framför dem, där blef en bred spricka, genom hvilken de alla tre, den
ene efter den andre, hastigt sprungo ut.

Hofmännen sprungo efter. Men när de kommit ut i det fria, sågo de icke de tre kamraterna.
Dessa voro ännu omgifna af ett mörkt moln, som gjorde dem osynliga tör fienderna. Och medan
de flydde, följde molnet med dem och kringsvepte dem, så att de voro skyddade mot förföljarna.
Först efter ungefär en timme skingrade Mustani Mej molnet genom att — såsom Tschum-Bum lärt
honom — vifta omkring sig med båda händerna och upprepa trollformeln baklänges. De voro då
långt borta från slottet och i säkerhet.

»Hon mätte ha ett svårt humör, den där prinsessan», sade Mustani Mej. »Jag är glad, att jag
inte gifte mig med henne.»

»Jag tror inte heller, att hon passade för mig», sade Furlum Fej.

»För öfrigt», tillade Mustani Mej, »är det mycket mera heder med att befria en prinsessa ur
någon stor fara och på det sättet vinna henne. Det är så, som det ska gå till.»

»Just det tänker jag också göra», sade Furlum Fej.

De tre kamraterna lämnade så snart som möjligt landet Paphlagonien och kommo så in i
Kappadocien. En dag, då de där vandrade fram genom en öde trakt, nära intill foten af ett berg,
stannade Jockum plötsligt.

»Hörl» sade han, »hvad är det för ett ljud? Det tycks komma ur själfva berget. Det låter som
en människoröst.»

Alla tre gingo fram till klippan och lade örat intill bergaväggeu för att lyssna. Och nu hörde
de tydligt en människoröst därinifrån. De hörde en sång, som ljöd svag och aflägsen, men hvars
ord dock kunde tydligt urskiljas. Sålunda ljöd sängen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free