- Project Runeberg -  I Hvitavall. Visor och sagor / II. /
64

(1895) [MARC] [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så samlade de ihop sin boskap — svart- och hvitfläckiga kor och bruna getter — och drifvande
dem framför sig samt bärande på axlarna sina få husgeråd, tågade de norrut, följda af barnen,
hvilka gingo efter dem i en lång rad, klådda i getskinnskjortlar.

Den äldste pojken, en groflemmad byting med tjockt, lurfvigt här, som hängde ned i den låga
pannan, fick se en liten hvit snöklocka, som stack upp hufvudet tätt bredvid en snödrifva.

»Nej, sicken en!», sade han föraktfullt och sparkade till blomman.

Ett litet stycke längre bort stod en blekgul vårlök.

»Där är också en, som gör sig till», utbrast den äldsta af jättedöttrarna, sprang dit och
trampade förbittrad ned blomman.

Sist i raden kom den yngsta af jättedöttrarna. Hon var icke riktigt lik de andra: hon tyckte
om att se på de små blomstren, som stucko upp sina täcka hufvuden ur marken, och hon vardt
sorgsen till mods, när hon såg de andra trampa ned dem. Hon skulle gärna velat plocka och
gömma vid sin barm en af dessa vackra blommor, men hon vågade det icke för de andra.

De kommo till en bäck, hvilken högt brusande forsade tvärsöfver deras väg.

»Se, sådana där», sade jätten förtörnad, i det ban med ett häftigt plumsande satte ned sin
ofantliga fot i bäckens böljor, »se, sådana där är det, som ställa till ofoget! De ge lif åt allt det
här gröna, som myllrar fram, och åt alla de där våpiga blomstren!»

»Ja, de och solen», sade jättemor. »Solen är värst! Akta er för att se på solen, barn!
Vänden för all del icke på hufvuden Tv om en jätte ser in i solen — då vet ni hvad som händer!»

»Hvad är det, som händer?» frågade den yngsta jättedottern.

»Då smälter man helt hastigt och lustigt», sade jättemor. "Alldeles som en snödrifva. Så nu
vet du det! Titta du ned i marken som far och mor!»

] oo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:43:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ihvitavall/2/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free