Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Döden. Ja, döden. Och de vet ingenting och vill
ingenting veta och har inget medlidande med mig. De spelar.
(Genom dörren hörde han det dämpade ljudet av röster
och musik.) De struntar i mig, men de skall också dö.
De dumsnutarna! Jag litet förr, de litet senare, men
detsamma skall ske dem. Och de förlustår sig. De
kreaturen!» Ilskan höll på att kväva honom. Och han greps
av en kvalfull, olidlig beklämning. »Det är väl inte
möjligt att alla skall vara oåterkalleligt dömda till den
här ohyggliga skräcken?» Han reste sig.
»Här är något feltag. Jag måste lugna mig, jag
måste tänka över alltihop från början.» Och han tänkte
över. »Ja, sjukdomen började. Jag slog mig i sidan,
men både den dagen och den nästa var jag som
vanligt. Det molade litet; så mer, så doktorn, så
hypo-kondri, så doktor igen; och hela tiden bar det närmare
och närmare avgrunden. Allt mindre krafter. Närmare
och närmare. Och nu är jag slut, jag har inte en
livsglimt i ögonen. Och det är döden, men jag tänker på
tarmen. Jag tänker på hur jag skall kunna kväsa
tarmen, men det är döden. Är det möjligt att det är
döden?»
Återigen kom ångesten över honom, han började
kippa efter andan, lutade sig fram för att leta rätt på
tändstickor, men slog armbågen mot en stol. Den var
i vägen, han blev ursinnig på den och knuffade omkull
den. Och förtvivlad och kippande efter andan kastade
han sig på rygg och väntade döden.
Det var just som gästerna reste. Praskovja Fjodorovna
följde dem ut i tamburen. Hon hörde dunsen och
kom in.
— Vad är det?
— Ingenting. Jag råkade stöta omkull en stol.
Hon gick ut igen och kom tillbaka med ljus. Han
andades tungt och flämtande som en som sprungit en
lång väg och stirrade på henne med stela ögon.
— Hur är det med dig, Jean?
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
