Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hände till exempel en dag att han kom in i
förmaket, det av honom möblerade — samma förmak
där han fallit och för vars inredning, brukade han
ironiskt tänka, han hade offrat livet, ty han visste att
hans onda härledde sig från fallet —• han kom in dit
och fick se att det var en repa på det lackerade bordet.
Han började leta efter upphovet och fann det i ett
utböjt bronsbeslag på ett album. Han tog albumet,
ett dyrbart album, som han med kärlek hade ordnat,
och förargades över dotterns och hennes vänners
ovår-dighet — revor i papperet, upp och nervända
fotografier. Han återställde omsorgsfullt ordningen och
böjde ner bronsbeslaget.
Sedan kom han på tanken att hela bordet med
albumen borde flyttas till andra ändan av rummet, där
blommorna hade sin plats. Han kallade på betjänten,
varken dottern eller hustrun ville hjälpa till. De gillade
inte ändringen och kommo med invändningar, han höll
på sin mening och blev förargad. Men allt var gott
och väl, ty han glömde bort den, såg inte den.
Men så utlät sig hustrun, när han själv började flytta
sakerna: »Låt bli, det där gör tjänstfolket, du tål inte
vid det», och med ens skymtade den genom skärmen,
han såg den. Den bara skymtade och han hoppades
ännu att den skulle försvinna, men ofrivilligt lyddes han
till sin onda sida — där satt det alltjämt, det molade
som vanligt och han kunde inte längre glömma att den
stirrade på honom mellan blommorna. Vad tjänade
alltsammans till?
»Och sanningen är den att här, vid den där gardinen,
förlorade jag livet som i en batalj. Kan man tänka sig!
Så ohyggligt och så dumt! Det är inte möjligt! Det
är inte möjligt, men det är så.»
Och han gick in i sitt arbetsrum, lade sig och blev
åter ensam med den. Öga mot öga med den och
ingenting att göra åt den. Bara stirra på den och isas av
skräck.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
