Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick han tillfälle att giva en allsidig framställning av protestantismens
innebörd och rikta en dräpande kritik mot den romerska kyrkan.
Skriften utgavs i tydligt agitationssyfte, ty vid midsommartiden
sammanträdde den viktiga riksdagen i Västerås, där det stora slaget
kom att stå. Bägge partierna stodo där rustade mot varandra. På
Uppsala domkapitels vägnar hade Henrik Sledorn och Peder Galle
infunnit sig, och såsom det protestantiska partiets taleman hade
Olavus Petri rest dit. Rörande sammandrabbningen har man
emellertid låtit vilseleda sig av Peder Swarts framställning. Enligt denna
framlade konungen på den första dagen sina krav, vilka avvisades,
varpå han avsade sig kronan. Den andra dagens förhandlingar
började därmed, att Peder Galle och Olavus Petri stodo upp och
»nappades väldeliga». Doktor Peder ville tala latin, men mäster
Olof svenska, så att vad den ene sporde på det ena målet, svarade
den andre på det andra, till dess att menige man begynte ropa
och bad dem tala svenska. På tredje dagen kommo de tillhopa än
skarpare, men då började menige man, köpmän och bönder att
skria och ropa på kung Gustav och förklarade sig villiga att gå in
på hans önskningar. Först på den fjärde dagen antogos så konungens
propositioner av alla ständerna. Av denna framställning får man
det intrycket, att reformationen genomförts på övertygelsens väg,
därigenom att Olavus Petri under disputationen besegrat Galle. Men
så var det ej. Det var den hårda politiska nödvändigheten, som
dikterade beslutet, och det nämnda religionssamtalet kom först till
stånd, sedan riksdagens beslut redan var fattat.
Samtidigt med skriften mot Galle kom Olavus Petri att kasta sig
in i en annan polemik — med en dansk karmelitermunk, Paulus
Heliæ. Denne var en ganska märklig man, alls icke av den
vanliga munktypen, utan snarare med vissa beröringspunkter med
humanisten Erasmus, ehuru av ett betydligt grövre virke. Han
hade känt sig upprörd över de många missbruken inom den
katolska kyrkan och därför till en början ställt sig sympatisk till
reformationsrörelsen, men de destruktiva tendenserna i denna hade snart
stött honom tillbaka, och han förvandlades nu till en av Luthers
ivrigaste vedersakare. 1526 utgav han ett — troligen aldrig tryckt,
utan blott i handskrift spritt och nu förlorat — sändebrev till den
danske riksmarsken Tyge Krabbe, i vilket han våldsamt anföll
Luthers lära och särskilt sökte visa upp den fara för all borgerlig
ordning, som denna medförde. Brevet spreds — möjligen genom
Brasks försorg — i avskrifter också i Sverige och var onekligen
mycket farligt för det protestantiska partiet. Året förut, 1525, hade
det stora tyska bondeupproret brutit ut, som beräknas hava kostat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
