Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Olaus Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•b- ’■ s’- ’X
I
•M
ena sidan och å den andra hebreiskan och — kinesiskan. Då dessa
fantasier sågo dagen, hade emellertid språkvetenskapen redan trampat
ut barnskorna, och Rudbeck betraktades såsom en epigon.
De sista rudbeckianerna voro riksrådet Gustaf Bonde (1682—
1764) samt Göran Wallin (1686—1760), Johan Göransson (1712—’
1769) och Erik Julius Björner (1696—1750), men på deras tid hade
den nya riktningen inom språkvetenskapen besegrat den gamla, och
deras vittflygande fantasier utsattes därför opåtalt för det allmänna
löjet.
Av de verkliga vetenskapsmännen hade några väl accepterat Rud-
becks teorier. Men de utförde dem ej vidare. Verelius’ styvson
Jacob Isthmenius (adlad Reenhielm) — född 1644, död 1691 —-
tyckes visserligen hava varit en anhängare av dem, men .dels var
han såsom forskare föga betydande, dels sysselsatte han sig blott
med ederande av isländska sagor utan att försöka sig på någon
självständig författarverksamhet, såvida man undantager en täm-
ligen obetydlig, mot Hadorph riktad stridsskrift, som egentligen
blott visar, huru grundligt kritikern själv missuppfattat en utgivares
plikt. Till rudbeckianerna kan man ock räkna Rudbecks systerson
Petrus Salanus, som utgav några isländska sagor, men däremot
svårligen Peringskiöldarna.
Vignett ur Pufendorf, De rebus a
Carolo Gustavo gestis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
