Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Teater och drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till dem, den kristna konstens helga tempel,
Till er, I mästare av skuggor, utav ljus
Och färger! Lärd och ledd av ert exempel,
Ej skulle dilettantens svaga hand
Skapt denna hårda bild i detta hårda land.
Detta är ju Astolf med dennes längtan till Södern, till konstens och
skönhetens land! Även fortsättningen är god. Erik talar där om sin glädjelösa
ungdom, om sin mor, som dog kort efter hans födelse och lämnat honom moderlös
— och faderlös, ty »den styvmor fått, han styvfar fått också». I fortsättningen
tappas likväl konstnären och den idealistiske drömmaren tämligen bort,
åtminstone den förre, och de egentligen enda drag, som där träda fram, äro hans
vankelmod, hans häftighet och hans brist på förutseende. Börjesson hade där icke
förmåga att fullfölja det goda uppslag, han haft.
Börjessons sista dramer.
Börjessons drama hade en viss framgång på scenen, och detta lockade honom
att fortsätta. Året därpå (1847) var han färdig med ett nytt sorgespel, Erik den
fjortondes son, som uppfördes i slutet av året, men som föll efter åtta
representationer. Det var ej att undra på, ty det nya stycket står givet tillbaka för det
äldre. Handlingens enhet saknas i betänklig grad. Hjältens karaktär — en
replik av Erik XIV — är ännu mera osammanhängande, det hela är ganska
odramatiskt, mera en opera än en tragedi, och stilblandningen densamma som förut:
Shakspere, Calderon och Victor Hugo. Börjesson borde därför hava slutat. Men
det gjorde han icke, utan kom med icke mindre än fyra skådespel, som alla
beteckna ett fortgående sjunkande. Största framgången hade han med Solen
sjunker, som uppfördes på Mindre teatern 1856. Ämnet är här Gustav Vasas sista
dagar. Men det historiska perspektiv, han haft i Erik den fjortonde, saknas här
alldeles. Gustav Vasa är icke den stora politiska personligheten, utan
familjefadern, som drabbas av husliga sorger, vilka bryta ned den gamle och vålla hans
död — således mera ett borgerligt sorgespel med den sentimentalitet, som tillhör
ett dylikt. Ännu svagare äro de nästa: Ur Carl XII:s ungdom, där han kommit
på idén att skildra Karl XII såsom kär, och Brödraskulden, där han upptagit det
gamla ämnet Erik XIV i fängelset och kombinerat detta med den bekanta
sägnen om brodern, hertig Magnus. Båda uppfördes, men det senare föll efter blott
fyra föreställningar. Vid sin död, 1866, efterlämnade han ännu ett drama, En
statshvälfning i Rom, behandlande den på 1700-talet så omtyckta historien om
Appius och Virginia.
Engelbrekt och hans dalkarlar.
Så till vida bröt även Börjesson väg, att de svenska dramerna nu kommo upp
på scenen. Samma år (1846), som Erik den fjortonde spelades, uppfördes även
Dackefejden av Gunnar Hyltén-Cavallius samt Engelbrekt och hans dalkarlar av
August Blanche. Det förra stycket upplevde blott fem representationer, men det
senare blev däremot ett bland Kungl. teaterns bästa repertoarstycken, och
anlägger man icke någon litterär måttstock, kan man ju förstå denna framgång.
Engelbrekt är ett folkskådespel med trohjärtade, sederena, fosterlandsälskande
Mora- och Leksandskarlar, med daldanser, folkvisor, julgranar, marscher, bataljer,
i vilka danskarna få stryk och de tappra svenskarna segra, karaktärsteckningen
är »så enkel, att ett barn kan fatta dess mening», och Blanche förstod förträffligt
smaken hos den publik, för vilken han skrev. Den egentliga litteraturen tillhör
skådespelet knappast. Någon karaktärsteckning förekommer ej, personerna äro,
såsom på 1700-talet, oerhört ädla eller bovar — dessa fördelade med hänsyn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/6/0145.html
