Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häj dunnskridon, dä va mjölk i kôlla!
Kom nu å skäll mej te intnö ha!
Te áre geffter ja’ mej mä Bolla
Å köper klåcke i Filpesta.
Nästan ännu dråpligare är Fästmans-köpe.
Å Kajsa på Bärg hadd’ en fästman hett’ Pälle,
Filó filibó filibombombom,
Men Lena på Ussru vill’ ha’en i ställe.
Filó filibó filibom.
Ja’ lover, sa Lena, att om du vill släpp’en,
Filó filibó filibombombom,
Så gir ja’ dej nö som ska fall’ dej på läppen.
Filó filibó filibom.
Så börjar köpslagan. Lena prutar och prutar, men slutligen enas
man om ett nättelduksförkläde.
Men Kajsa mä kläe geck hemmöt å flinte:
Filó filibó filibombombom,
»Den fästman skull männischa gärn fått för inte.»
Filó filibó filibom.
Andra hava trots komiken en mera patetisk klang, och en av dem,
Körkstöten, har t. o. m. en avlägsen likhet med Runebergs folktyps-
dikter. Storm hade som en av Värmlands jägare varit ute i kriget
med Karl Johan, vid »Läppsi» hade han fått en kula i benet, »å
sänna va dä uschlitt mä hans gåing». Så fick han avsked med tap-
perhetsmedalj och tolv riksdaler i pension, kom tillbaka till Ransäter
och blev kyrkstöt. Kulan, som han fått i benet, »den bar han på
sej jämt, å ni skull se’en, hô styv han va öt dänne ende gläija».
Under gudstjänsten haltade han fram på kyrkogolvet så hårt, att det
var »rart», om något ord från predikstolen kunde höras, men själv
trodde gubben, att han smög så tyst, att han hyssjade, när någon
nyste. Var det någon av församlingen, som somnade, var kyrkstöten
human: »Söv gärne, bar’ ni inte snarker, sa’ en.» Var lördag sopade
han sin kyrka fin, och klockan 8 på söndagsmorgonen ringde han
till gudstjänst. Men en söndag ljöd ingen klocka, och då folket ändå
kom i kyrkan, låg gamle stöten död vid altarringen:
I kvälls, när han gjorrt körka fin te slut
Å trött skull’ gå te sej å vile ut,
Feck han gå hemmöt te e bätter stöge.
Å hele sockna földe göbben Storm
Te grava, å där stog i unjeform
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
