Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
lag samt konstruerade och byggde Oskarshamns
Kopparverk, Fredrikstads Kopparverk samt flera
kopparextraktionsverk i Tyskland och Japan.
Raméns kraft togs ävenledes i anpsråk för officiella
uppdrag, bl. a. som medlem av
krigsmaterialkommissio-nen 1916—1917. En under denna tid för landet viktig
fråga intresserade honom i hög grad, nämligen
sulfitcellulosans användning som fodermedel. Efter att hava
utexperimenterat massans lämplighet för detta
ändamål på sin lantegendom nära Uppsala deltog han
tillsammans med Kemiska industrikontoret i att sprida
kunskapen härom. Hans tid räckte också till för att
utexperimentera en apparat för konstgjord bevattning.
År 1921 frånträdde Ramén sin befattning vid Ab.
Ramens Patenter på grund av sjukdom. Han återvann
dock hälsan i tillräcklig grad för att än en gång
upptaga verksamheten som konsulterande ingenjör inom
metallurgiska området, och samarbetade han sista åren
med Maschinenbauanstalt Humboldt-Köln-Kalk.
Ramén var ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademin
samt medlem av Tekniska föreningen i Hälsingborg,
där ban under en tid även var ordförande.
Ramén var en man, som med osviklig energi ägnade
sig åt sina uppgifter. Grundlig till sin läggning,
initiativrik och i besittning av stora kunskaper, var han en
framstående tekniker och industrimän, med vars
bortgång den svenska ingenjörskåren förlorat en dugande
kraft- S. G. Lilja.
Naturliga och konstgjorda pärlor.
Fig. 1. Fig. 2.
En från punkten A utgående ljusstråles väg
genom en äkta pärla. genom en odlad pärla.
Om en främmande kropp inkommer i den äkta
pärl-musslans mantel, söker musslan oskadliggöra
densamma genom att inhölja den i koncentriska lager av kalk
(pärlemor). Den härigenom uppkommande pärlan
antager en form, som påminner om inlagringens. Blott då
får man en väl utbildad och ren pärla, när denna ligger
fritt i manteln, icke vid skalet, och när den uppbyggts
av pärlemor, icke av det porslinsliknande skalämnet.
Den främmande kropp, som pärlan har att tacka för
sin uppkomst, är en parasit. Vissa måsar i indiska
oceanen äro behäftade med en bandmask
(Tetrarhyn-chus unionifactor); dennas leder falla med måsens
ex-krementer i havet, sönderfalla och komma slutligen i
små delar till havsbottnen, där äggen tillfälligtvis
upptagas med födan av musslorna. Dynten, som utvecklar
sig ur ägget, vandrar in i
manteln och verkar där såsom orsak
till bildningen av en pärla. En
sådant djrnt blir naturligtvis
kvävd och oskadliggjord. Men
många musslor bliva offer för
rockor eller benfiskar, medan
de ännu härbergera fria dynt.
Dessa fiskar slukas i sin tur
av måsar, och i dessa utvecklar
sig dynten åter till bandmask.
Cirkeln är sluten. Man har på
Ceylon försökt att odla pärlor
sålunda att man vid kusten
planterade ut musslor under
skyddsgaller, så att de väl
skulle kunna upptaga bandmaskägg, men icke falla
offer för rovfiskar. Dessa försök äro icke avslutade.
Sedan länge ha kineser och japaner praktiserat
sandkorn och dylikt in i mantlarna av musslor, som de
hade i odlingsdammar vid kusten. Om de bildade
pärlorna icke äro väl utbildade, förstå dessa konstfärdiga
asiater att av två goda hälfter sammansätta en vacker
pärla, så att bedrägeriet är svårt att upptäcka.
Då främmande kroppar i pärlan låta påvisa sig
genom röntgenstrålar, övergick för några år sedan
japanen Kokichi Mikimoto till att av pärlemor svarva
ytterst små, noggrant klotrunda pärlor och införa
dessa, inneslutna i en genom operation på en annan
mussla erhållen mantelsäck, i musslans mantel.
Metoden har av Mikimoto utvecklats till en verklig
storindustri; på hans odlingar sysselsättas omkring 1 000
personer, och årligen utplanteras tre miljoner musslor.
Naturligtvis skyddas förfaringssättet av ett större
antal patent.
En enligt Mikimotos metod på pärlemorkärna bildad
pärla låter visserligen också med röntgenstrålar skilja
sig från en naturlig, men mycket svårare.
Pärlemor-kärnan visar nämligen en annan brytning än de
omgivande koncentriska lagren. Det är naturligtvis av
stort intresse för pärlhandlare att skilja äkta pärlor
från sådana odlade. Gäller det hela pärlor, är
röntgenmetoden ännu den enda användbara. Men många
pärlor användas genomborrade i halsband o. d. Sådana
pärlor kunna lätt undersökas med en av Chiloivski och
Perrin utarbetad ny metod. Grundtanken är följande.
Fig. 3. Fig. 4.
Undersökning av en genomborrad äkta pärla enligt Chiløwski och. Perrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
