Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
longen, som i världskriget gjort goda tjänster.
Förtjänsterna i det ostyva systemet såg han framför allt
däri, att luftskeppen tack vare frånvaron av
metallskelett blevo något billigare och lättare samt att de
voro mindre utsatta för olyckstillbud, därför att de
bättre uthärdade stötar än de styva ballongerna. Med
hjälp av en modell, som blåstes upp med luft,
illustrerade han närmare sitt system och dess principer.
För närvarande ville det otvivelaktigt synas, som
om systemet lättare än luften vore något handioapat
av flygmaskinerna. Därtill hade en del missöden
sådana som »Shenandoah»-olyckan bidragit ävensom
fredstraktatens luftskeppsbestämmelser, som hindrat
tyskarna att arbeta vidare på systemets fullkomning
och att utnyttja sina erfarenheter. Hr v. Parseval trod-
de emellertid på framtiden, erinrade om den bragd som
utförts genom luftskeppet »Norges» nordpolsfärd och
de internationella planerna att med ett i Tyskland
byggt luftskepp företaga nya arktiska forskningsfärder
samt belyste med tabeller luftskeppens möjlighet att
omhänderhava regelbunden trafik.
Den viktiga frågan om gasfyllningen ägnades
slutligen några intressanta uttalanden. Den icke brännbara
heliumgasen hade givetvis framför allt betydelse för
krigsluftskeppen. För den kommersiella
luftskeppsfarten måste emellertid av ekonomiska skäl alltjämt
vätgasen användas.
Talaren slöt med förhoppningen, att luftskeppen
skulle ytterligare utvecklas och tagas i anspråk i
samfärdselns tjänst. (Slut sid 406.)
Genom Roslags bergslag.
»Kusinernas resa» år 1807.
(Meddelat av Pehr Johnsson.)
(Slut sid. 406.)
Hos trädgårdsmästaren anmälde vi att få bo och
spisa, vilket beviljades, men till middagen voro
gästrummen upptagna av ett redan ankommet sällskap,
som var fru Westman, fru hovrättsrådinnan
Schröderheim med sina barn och flera andra. Sedan vi ätit
middag i värdens sängkammare gingo vi ut att bese
trädgården och parken. Bägge äro rätt vackra och huset
ligger fritt i dem båda. Parken är mycket stor och
består liksom av tre slags parker. Närmast huset är den
vanliga, med planterade lövträd av allehanda slag
ut-och inländska, men sedan vidtager en park av bara
björkar, därefter en annan av bara tall, och slutligen en
av bara alar. Denna sista låg nära vid näset mellan två
havsvikar, med bondhemmen på andra landet av en ö,
vilka hade den skönaste belägenhet. Här och där i
parken funnos grottor, och vid stranden en
Dionysiuskam-mare, som rymde 10 och 12 personer. För att blott gå
parken igenom fram och tillbaka fordrades så lång tid,
att vi ej återkommo förrän vid tedags.
Den återstående delen av aftonen tillbragtes att bese
huset, vartill nu var gott tillfälle, emedan herrskapet
vistades vid Vattholma och Salestad. Huset är en
gammal gråstensbyggnad med två vidbyggda flyglar.
Alltsammans är nu vitrappat utanpå och inuti inrett efter
modern smak, även med stora fönsterrutor, ehuru
lufterna sitta mitt i muren. I grevens egna rum i nedre
våningen finnas porträtter av hela Braheska familjen
på mansidan. Ett gammalt gråstenstorn står i rad med
ena flygeln, men med uppkörsrum emellan till den
stenlagda borggården. Där är ett stort rum, fyllt med
gamla handlingar en trappa upp och innanför
detsamma en liten kammare med två halva fönsterlufter, en
åt gården och en åt flygelgaveln, samt en liten ugn i
spiseln, där de olyckliga blykulorna stöptes 17561.
Inspektören på gården hade sin kammare överst i flygeln
och såg vad som förehades samt blev angivare. Nu är
det fönstret på gjutkammaren igenmurat. Bryggor,
trappa och andra hus nära huset behöva snart repareras
och vårföre ej göra dem av sten. Inspektorsbyggnaden
är stor och med två våningar, av vilka den nedersta
in-nehaves av betjäningen, den övre av inspektören och
1 Revolutionsförsöket i juni s. å. Red. av I. N.
resande, av vilka här om sommaren är ett gott förråd.
Det är också den vackraste promenad man kan göra
från Stockholm. Ifrån huset reser man igenom
trädgården genom alléer, som sluta vid kyrkan, där vi ej
kommo in emedan klockaren var borta den 17, då vi
foro förbi åt Norrö, 2 mil.
Man måste då fara förbi västra Arninge till
vägskälet vid Falukrogen, där den förut omskrivna säteristenen
står. Flera ställen har man då på närmare eller kortare
avstånd såsom Torkom, som bebos av grosshandlare
Engelhart utmed vägen. Lövsätra, något ifrån vägen,
tillhör major Silfverstolpe, Rosenkälla, en krog, där
vägen tager av till Margretelund, som bebos av baron
Åkerhielm. Hova är en god egendom utmed vägen, som förr
tillhört Hortullanerna, men nu äges av lagman Ander,
Säby, som tillhör fabrikör Pauli, mfl. Emedan ett rätt
bebott och småkulligt odlat land hunno vi äntligen till
Norrö gästgivaregård, varest folket tycktes vara
välmående. Där sågo vi Åkers kyrka och Åkersberg, som
tillhör fra Norling, Smedby, som tillhör fru Åkerhielm,
och Ralingsby, där vägen tager av till Tuna och
Margretelund. Vi hade ärnat oss till middagen på Tuna hos
herr Hortullan, men vi mötte honom på vägen uti ett
ärende och måste således uppskjuta till en annan gång,
vartill vi ock inviterades. Tuna ligger vid en havsvik
med samma namn, varest man kan fara till Resareön,
där Ytterby ligger, varest godolineter finnas. Den ån,
sc-m överfors vid Bonö, berättade bonden, komme från
Uppsala, men det är orätt, ty Uppsalaån faller ut i
Mälaren vid Flottsund. Men det kan väl vara så, att denna
å letar sig ifrån något annat ställe i Uppland. Det är
ock troligt, att den vägen vid Rosenkällan, som förut
sades gå åt Margretelund, snarare går till Rydboholm,
såsom en annan sockenväg på andra sidan
Ormgårdssjön, är den vi nu fara. Ändock denna kan vara säker,
så veta dock alltid skjutsbönderna att taga ut det högsta
de kunna för var sak.
Till middagsmåltiden kommo vi fram till Ruggsätra
1 % nid under tämlig värma, sedan dagen förut och på
aftonen fallit ett ganska glest regn. Maten smakade
förträffligt och de smultron prefererades, som blivit
plockade av flickorna, än de, som en gammal ful käring
plockat. Hon förklarade högeligen sitt missnöje däröver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
