Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
INDUSTRITID NINGEN NORDEN
att märket 28° (»full») synes
över vätskenivån är cellen fullt
laddad; stiger den efter full laddning
över 28° bör vatten tillsättas.
Under urladdningen sjunker
koncentrationen; då den närmar sig 183
(»tom») bör snarast
uppladdning-ske.
En annan, ännu enklare form
visas i fig. 3; till det yttre liknar den
den föregående, men i stället för
areometern innehåller den tre olika
färgade, väl avvägda glaskroppar;
upptill bär den inskriften:
»3 flottörer på botten = batteriet
bör laddas.
2 flottörer flyta upp = batteriet
färdigladdat.
3 flottörer flyta upp = påfyll
destillerat vatten.»
(Instruktionen är på tyska, men så självklar, att
misstag är uteslutet.) Som synes är denna senare typ
endast avsedd för orientering av batteriets
laddningstillstånd; för normalt bruk, t. ex. för radiobatterier,
startbatterier för automobiler etc är den dock fullt
tillfyllestgörande och fordrar ingen som helst övning vid
avläsandet: följes endast den tydliga instruktionen så
behöver man ej riskera att batteriet står oladdat.
Att bedöma laddningen enbart, genom att mäta
spänningen är synnerligen olämpligt, särskilt i fråga om
urladdningen. Vid laddning stiger spänningen först
Voit
Fig. .3
(vänstra fig.). [-Laddnings-mätare.-]
{+Laddnings-
mätare.+}
Fig. 4. Areometer
(syremätare) för
glöd-strömsbatterier.
Fig. 5.
hastigt till ca 2,15 voit, sedan långsamt (vid normal
strömstyrka) till ca 2,4 voit; därefter stiger den åter
hastigare till ca 2,75 voit, som sedan håller sig
konstant, tills laddningen är fullbordad. Förloppet
framgår av kurvan i fig. 5. Då spänningen uppnått 2,4 v.
börjar en långsam syrgasutveckling vid positiva sidan
(vätgas vid den negativa), som tilltar med högre
laddningsspänning. Med någon vana kan man därför på ett
ungefär avgöra då laddningen är fullbordad, dock är
syreprovaren (ca 28° Bé) det säkraste kriteriet.
Vad åter urladdningen angår, så är spänningen vid
dess början ca 2,1 å 1,96 voit (beroende på den uttagna
strömstyrkan). Under större delen av urladdningen
sjunker den långsamt och likformigt, först mot slutet
av urladdningen hastigare; då den sjunkit med ca 9—
10 %, räknat från urladdningens början, eller till en
undre spänningsgräns av ca 1,83 voit (= ca 18° Bé)
(vid större strömstyrkor kan den event, få gå ned till
1,80 voit). I fig. 6 visas urladdningens normala
förlopp. Avbrytes urladdningen stiger spänningen (vid
öppen strömkrets) åter till ca 1,95 v. för att vid
fortsatt urladdning åter sjunka som förut; härav framgår
att enbart spänningsmätning ej lämpar sig för
bedömandet av den kvarvarande laddningen.
Fig. 6.
Ett batteri av flera celler (i serie) ger alltid n x 2
voit; strömstyrkan är beroende av plattornas storlek
och antal per cell. Vanligen anges kapaciteten i
ampertimmar; denna är större för lägre strömstyrkor. Som
glödströmsbatteri för radiobruk torde lämpligen ett
batteri av 2 celler = 4 voit och 22 eller 30 amp.-timmar
användas; för flerrörsapparater (4—6 rör) bör en typ
med tunna plattor användas (t. ex. typ »Le»
Tudor eller motsvarande), enär dessa kunna avge en
större strömstyrka vid behov. Denna typ fordrar dock
något oftare omladdning, minst 4 gånger årligen, även
om de ej regelbundet användas (detta
på grund av självurladdningen).
På senare tiden har en ny typ »Accomet I» försedd
med särskilt tjocka »brikett»-plattor införts (fig. 1),
avsedda för lägre strömstyrkor, t. ex. ringledningar,
en-eller två-rörs radioapparater och dylikt. På grund av
plattornas speciella konstruktion behöva dessa ej
om-laddas så ofta som Le-typen, ca 2 ggr årligen, efter
behov, är tillräckligt; i vissa fall ha dylika element
kunnat intermittent användas under mer än 2 års tid utan
efterfyllning eller uppladdning. (Självklart är
kapaciteten vid dessa snarare mindre än hos Le-typen för
motsvarande yta hos plattorna.) Vid låga strömstyrkor,
0,06 amp. eller lägre, är spänningen utomordentligt
jämn under hela urladdningstiden, varför denna typ
lämpar sig synnerligen väl för mätningar och
laboratorieändamål. Därjämte tåla de utan’ att skadas direkt
kortslutning under kortare tid, under det att de
andra typerna (med tunna gallerplattor) lätt förstöras
genom kortslutning.
I allmänhet bör noga ihågkommas, att alla
blyackumulatorer och särskilt de med tunna plattor (och
hög syrekoncentration) snart nog förstöras om de stå
vätskefyllda och ouppladdade, i det att s. k.
»sulfatering» inträder; dvs svavelsyran genomtränger
den porösa plattan och bildar Pb S04, vilket visar sig
genom att ljusgrå eller vita fläckar uppstå här och var,
särskilt i plattans överkant. Som detta kan ske, även
om cellen ej användes (genom självurladdning) bör
cellen (eller batteriet) laddas upp från tid till annan.
Skall en ackumulator stå en längre tid oanvänd, bör
efter uppladdning syran slås av och cellerna sköljas
flera gånger med rent vatten och förvaras torra.
En annan typ, som på senare tiden kommit mycket
i brak för fler-rörs radiomottagare äro de s. k.
anod-batterierna, se fig. 7. Dessa äro avsedda att ersätta
de vanliga torr-elementen. En modern radioapparat med
6—7 rör förbrukar ofta
upp till 12—15
milli-amp. vid 90 à 100 voit
och med denna
förbrukning är ett torrbatteri
snart nog uttömt eller
har spänningen gått ned,
så att det ej längre
tjänstgör. Att ladda upp
ett dylikt batteri, som Fig. 7. Anodbatteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
